Nu var det länge sedan jag tittade in här. För länge! Ni som följer mig på instagram är ju lite mer uppdaterade än ni som bara följer mig här. Så för er vill jag berätta att det inte kommer att bli något husköp av den här gången.
Anledningen? Ja, Lantmäteriet. Tiden. Tajmingen. Som blev urusel för just oss. Om jag ska säga vad jag tror så var det livets sätt att styra av oss. Jag börjar känna igen tecknen. Någonting har ändrats på vägen och vi skulle helt enkelt inte göra det här.
Så nu väntar en sommar utan hustankar. Vi känner att vi behöver landa, fundera på vad vi egentligen ska göra, och se vad som kommer på vår väg. Letandet är slut. Den vägen funkar verkligen inte. Nu får livet visa vägen.
För många kanske det här låter konstigt, men jag kan överhuvudtaget inte jämföra denna förändring med hur det kändes att sälja vårt andra hus. Där vi i många år lagt ner all vår själ och vårt hjärta. Då är det här ingenting faktiskt. Vi har ju inte hunnit komma dit än. Och jag är helt säker på att det här huset kommer i någons händer där lyckan kommer att vara total. För det är ett underbart ställe. Och såna här chanser får man inte ofta. Men det var så här det skulle vara.
Nu väntar en vår och sommar där jag ska ut och fotografera, fokusera på jobbet och bara vara. Och när jag tänker den tanken känns det väldigt skönt. Att bara få vara i nuet och inte bestämma så mycket. Bara vila och vara.
Livet blir sällan som man tror. Åtminstone är det min erfarenhet. Men det blir ofta väldigt bra ändå. Och jag jobbar alltid på att bli bättre på att vara tacksam för det jag redan har. För det är så mycket gott. Det gäller bara att se det.
Kram på er
Jenny
