Visar inlägg med etikett Djupinlägg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Djupinlägg. Visa alla inlägg

måndag 29 augusti 2016

Du behöver ingen plan för att hitta rätt



Jag fick ett mail idag från en person som står mig nära och som ville ventilera sina tankar angående sin framtid. Och det mailet fick mig ett reflektera lite över den utveckling som jag själv har gjort de senaste åren. Jag kände igen mig i personens resonemang och insåg att jag själv suttit i samma sits många gånger i mina funderingar. Men jag insåg också att jag har kommit vidare. Hur gick det till? Vad gjorde jag? När hände det?

Egentligen har jag alltid varit rädd för förändringar. Kanske inte så mycket när jag var yngre, jag minns inte riktigt, men under min vuxna tid har jag alltid tvekat och våndats över stora (och ibland små) förändringar. En känsla av att hela tiden måsta göra "rätt" har funnits där och mitt självförtroende har varit för lågt för att jag skulle våga tro att jag skulle fixa det jag ville göra. Ganska hemskt egentligen. Att man tänker så om sig själv. Och att så många gör det. Varje dag.

Däremot har jag alltid haft en massa drömmar, storslagna har en del av dem varit också, och den krocken som kan bli om man ständigt stuper på att man inte vågar eller hittar anledningar till att det inte går, när man har stora drömmar samtidigt, ja, den kan vara förödande. Det infinner sig en ....besvikelse.

Faktum var att jag nog gick med den besvikelsen i rätt många år. En ständig kamp med att finna modet, hitta den rätta vägen och samtidigt våga. En svår ekvation. Tyckte jag.

Det som hände var faktiskt att jag träffade en människa som var otroligt olik mig. I det här avseendet. En person som egentligen levde helt tvärt emot vad jag brukar göra. Ett möte som faktiskt förändrade mig för livet skulle jag säga. Ett förutbestämt möte. Den här personen hade som måtto att först pröva saker och sedan utvärdera. Eller åtminstone dra en snabb slutsats om det funkade eller inte. Inga grubblerier, varken före eller efter genomförandet av en idé. En person som inte alls var eftertänksam som mig, utan som var och är en riktig doer istället.

Ibland tänker jag att varje människa skulle behöva träffa en sån doermänniska. En helt gränslös människa som bara slänger sig in i projekt och tar problemen som de kommer och löser saker efter hand. För mig var det otroligt utvecklande. Och i personens närhet så kände jag att jag tog steg som jag aldrig vågat förut. Det blev på något konstigt sätt naturligt när man var runt den här personen.

Jag träffar inte längre personen så ofta men jag försöker behålla den där fina gåvan som jag fick. Att inte fundera ihjäl mig hela tiden vad som är rätt och fel. Att istället kasta mig in i saker som verkar roliga och sedan se om det är något för mig. Och jag kan bara säga att det hurrar mitt hjärta för.

Det är så lätt att landa i klyschor. Lev livet. Vi har bara ett liv. Lev i nuet. Jo jo. Vi vet det där. Och ibland kan det till och med vara irriterande att höra. Helst om man är rädd och begränsad av den rädslan. Men faktum är. Vi har bara ett liv. Och det är på tok för kort för att slösas på en massa velande om vad som kan vara rätt eller fel. Det vet man ju aldrig före man göra något. Det vet man efter.

Som jag har skrivit tidigare så velar aldrig hjärtat på det sättet. Det säger bara ja eller nej. Sedan kommer alla tankar och sätter käppar och begränsningar.

Jag är otroligt tacksam för den här upplevelsen. Och insikten. Att det faktiskt bara är att köra om man vill något. Vad finns det att vänta på? Säkert finns det något litet du kan börja med som för dig framåt mot målet och om universum anser att det är en bra väg (som det brukar vara när man går på glädje och lust) så kommer saker att sättas i rullning och du kommer att få den hjälp du behöver för att komma vidare. Du behöver inte ha en plan. Du behöver bara lyssna till sånt som verkar intressant så kommer universum att fixa planen åt dig.

Kram
Jenny




fredag 6 december 2013

Gå All In



En tänkvärd tanke slog mig förra helgen. Att vi så ofta vill ha garantier för att allt ska gå bra (och helst bli som vi tänkt det) när vi gör förändringar i vårt liv. Vi vill ha en garanti på att allt ska bli bättre för att våga. Vi vill ha valuta för de pengar vi lägger ner. Vi doppar stortån i vattnet (som motsvarar vår dröm), står där balanserande på stranden och försöker komma dit vi vill. Det här funkar inte. Det var det som var min insikt.
Jag har gjort precis samma sak. Om man har haft en dröm ett tag, jobbat med den i sin kropp och sitt hjärta, så kommer man tids nog till ett vägskäl. Ett vägskäl där man måste ta ett beslut om vad man vill. Ta beslut om hur man ska gå vidare och om man verkligen vågar. Vågar ta det där steget som gör att man befinner sig i fritt fall. Kasta sig raklång i vattnet. Utan skyddsnät. Utan garantier. När är man egentligen redo för det?
Jag insåg plötsligt att jag själv var där och att när man ställer sig frågan om man är redo, så är man det. Vare sig det känns så eller inte.

Det går inte att fega sig ur en förändring. Det tillåter inte universum. De testar vårt mod att våga tro på vårt hjärta och vår sak. Testar oss hur mycket vi tror på oss själva och vår dröm.

För mig, på min resa, innebär det här en del beslut. Jag måste investera, utveckla många bitar hos mig själv, och gå All In. Om det sedan visar sig att vägen var fel och allt blir pannkaka så kommer det visa sig. Men att stå på strandkanten med tån i vattnet kommer inte funka. Det inser jag. Därifrån kommer jag inte längre.

Så nu finns ingen återvändo. Jag måste försöka. Se vart det för mig och bara hänga med.

Inom Feng shuin säger man så här angående den här insikten:

"Om du gör det du alltid har gjort, kommer du få det du alltid har fått"

Ha en underbar helg!

Kram
Jenny

torsdag 5 december 2013

Från en dag till en annan

 Det blev lite rött i år ändå.

Finingar. Allihopa. TACK för allt snällt ni ger mig här. Jag ville bara säga det.

Igår var en riktigt intensiv dag. En riktigt bra dag! Jag hade ett leende på läpparna hela dagen. Fotouppdraget verkar ha löst sig :) Ni får veta mer när jag vet 100 att det är spikat. Håll tummarna!

En klok vän som jag har sa en gång till mig att man inte vet hur dagen är imorgon. Allt kan ändra sig på en dag. Jag hade en ganska tuff höst förra året och sannolikheten för att jag skulle må bättre dagen efter kändes ganska långt borta. Men det hon sa fastnade verkligen och jag inser att det verkligen är så. Det som kan verka som ett ganska stort problem idag kan vara helt borta imorgon om vi bara låter universum ha sin gång och låter det vara. För vi har hjälp på vägen och det finns en plan. Det är jag helt säker på. Ofta får vi höra att folk hamnat i sina yrkesval genom bananskal och genom slumpen, men frågar ni mig så tror jag absolut inte att det är så. Ibland vet vi bara inte vad som är vår bästa väg, och då hjälper universum till.
Sedan jag valde att försöka inrikta mig kreativt så har jag letat på ungefär samma ställen. Jag såg helt enkelt en väg att följa och följde den. Men det gick väldigt trögt och jag förstod inte varför.
I sensomras fick jag en uppenbarelse i en meditation, där jag plötsligt såg vad jag skulle göra. Jag trodde faktiskt inte sånt var möjligt när jag hade letat så länge, men så blev det. Från en dag till en annan. Plötsligt såg jag en röd tråd i vad jag gjort tidigare och även om jag inte riktigt förstod hur jag skulle kunna nå till den där "visionen" så tänkte jag att jag skulle följa det som till en början mest kändes som ett galet infall, och låta tiden ha sin gång.
På den vägen är det! Jag har ingen aning om vad det kommer leda till. Hur framtiden ser ut. Men jag följer med, försöker säga ja (så mycket jag vågar) och ser var jag hamnar. Jag tänker att om universum ger mig utmaningar, så är det till det bästa för mig. Jag behöver lära mig och utvecklas. Och det är vad jag vill också. 

Vi ska inte underskatta att allt kan hända. Bara så där. Helt plötsligt slår livet till och ändrar våra förutsättningar. Och då är det precis som det ska vara. Från en dag till en annan.

Ha en fin torsdag!
KRAM
Jenny

onsdag 4 december 2013

Oväntat men ändå väntat

 I fönstret.

Jag måste erkänna. Jag är förvånad. Förvånad över att omtalade Kevin Walker står i Idolfinal på fredag. Han har verkligen haft en tuff resa, där prestationerna varierat från katastrof till godkänt. Så låter i alla fall bedömningen om vi ska lyssna på juryns kommentarer. Vecka efter vecka har de sågat det ena och det andra hos honom, medan han på ett imponerande sätt svalt det och gått vidare. Att få så massiv kritik är inte kul och att då ändå inte skydda sig utan ta till sig för att bli bättre visar på styrka. Men folkets hjärta har han fått genom att vara sig själv. Vara på jorden. Vara ödmjuk inför att han kanske ännu inte är perfekt inom det han gör men vill visa att han alltid gör sitt bästa.
Jag tror att vi alla har, eller har haft, en sån dröm någon gång. Att få göra något speciellt som vi vet att vi inte är fullärda inom, och hoppats av hela vårt hjärta att det vi gör ändå ska räcka till. Räcka till för att få utmanas. Räcka till för att få utvecklas. Räcka till för att få en chans.
Min favorit i idol har redan åkt ut. Och jag tror inte det gör något. Jag känner mig ändå glad i hjärtat att livet kan överraska och att någon som inte förväntar sig framgång, ändå kan få det. Jag inser hur viktigt det är att ha sina drömmar. Och försöka gå mot dem, trots allt, hur än mörkt det kan kännas ibland.
Vi får se vad som händer på fredag. Jag vågar inte skriva under på att Kevin inte tar hem hela alltet. Det vore oväntat, men ändå väntat. Som livet på något sätt.

Kram
Jenny



tisdag 22 november 2011

Lyssna inåt

Goa vänner!

Var tar veckorna vägen? Det känns som om de rusar på rejält, helst när jag tittar hur glest det är mellan inläggen ;) Det är helt enkelt lite mycket just nu. 

Det har hänt vid flera tillfällen nyligen att jag har sett på ett program eller hört någon prata på radion om hur viktigt det är att lyssna inåt. Följa sin egen röst. Tro på vad den sägerHa hjärtinventering. Ja, jag kallar det så, det stämmer så himla bra tycker jag. Det är i den trakten som svaren finns inbillar jag mig. Jag har dock fått en insikt. Jagar man så hittar man ingenting. Saker ska komma till en för att det ska bli bra. Det gäller allt skapande och svar. Vem har inte "letat" den rätte? Inte kom han då man letade i alla fall :) Nä, min erfarenhet säger mig att det gäller att öppna sitt hjärta för nya saker, ta emot det som kommer och när man minst anar det, så överraskar livet. Och en sak är säker. Det blir aldrig som man har tänkt sig. Det kanske är bra ändå, för ibland har i alla fall jag en tendens att inte se det bästa alternativet för mig själv. De gånger jag tänker för mycket. 

Öppna hjärtat, önska, ta emot och sist men inte minst. Go with the flow.

Ha en fortsatt fin vecka och en mysig första advent. Tusen tack för era kommentarer och att ni tittar in här. Ni är underbara!


Kram
Jenny







tisdag 23 augusti 2011

Följ din dröm!

 Lånad bild från Free-extras.com

Att ta stora steg i livet är läskigt. Åtminstone så tror jag att vårt huvud gärna vill att vi ska tro det. Att försöka närma sig utmaningsgränsen hela tiden så att kroppen får vänja sig vid utmaningar kan vara ett bra sätt att hålla huvudspöken borta.
Jag tror det värsta vi kan göra är att luta oss tillbaka och nöja oss. Att tänka "det jag har är nog bra, det duger åt mig" när hjärtat skriker något annat kan bli förödande i längden. Ett annat sätt att säga det på är att säga "jag vågar inte". Att tänka så tror jag gör att man blir olycklig i längden. Vi är värda mer!
Att göra förändringar mot något som känns mer rätt kan vara en lång process och om jag ser till mig själv så är det många barriärer att gå igenom innan man tar klivet. Dessvärre tillkommer sådant som vad andra tycker, våra egna gränser och vår egen tro på oss själv också som ett brev på posten när det gäller att våga följa hjärtat. Men vi har bara ett liv. Vårt liv. SKIT i vad andra tycker när det gäller ditt liv.


Idag vill jag skicka över lite livsglädje och mod till er där ute! Gör något ni drömt om, gör något oväntat, våga säg upp er om hjärtat säger så, gör något galet! Gå en väg som ni inte gått förut och ni kommer att hitta er själva. Det finns en väg för oss alla, bara vi vågar ta den! Det är dags att våga kliva över tröskeln till ett bättre liv. Min erfarenhet är att man belönas om man utmanar sig själv.


För att ytterligare peppa er får ni lyssna på en donna som kan sånt här och med den här låten kan vi göra ALLT! Åtminstone känner jag så när jag hör den. Det gäller att hålla sig out on the edge. Det är där vi utvecklas.
Själv ska jag slå på den här låten nu och sjunga - HÖGT! :)
KRAM
Jenny