fredag 3 juni 2016

Nya tankar och en ny väg

Det händer väldigt mycket med mig just nu. Jag har många tankar kring vårt liv och vad som är viktigt. Jag har ju skrivit förut om hur prylar allt mer blivit en börda än något gott för mig och jag känner att livet fortsätter i den riktningen. Jag utmanar mig själv hela tiden med att fundera på "Vad är det verkligen jag behöver?"

Skrämmande nog så inser jag att man egentligen inte behöver särskilt mycket, men det finns något sorts habegär i kroppen som ändå har svårt att släppa. Mina kläder är en sån sak. Jag älskar mina kläder. Jag njuter av att titta runt bland dem och älskar i stort sett varenda plagg jag har. Och det är många. Helt sjukt många.
När vi flyttade från huset blev min mammas man alldeles chockad när han såg min hög av kläder. Jag skämdes faktiskt nästan. Jag vet ju, det är galet många! Det knäppa är att jag nästan aldrig använder dem heller. Jag jobbar hemifrån och det innebär att jag lätt skulle kunna halvera, eller typ behålla en fjärdedel av mina kläder, och ändå klara mig utan problem. Men min kropp bara stretar emot. Det här är otroligt intressant tycker jag! Vad är det som gör det här med oss?

Nu har mina tankar även börjat rulla över på vårt boende. Hur stort behöver vi? Egentligen? Vi är två personer och en katt och skulle kunna klara oss på en betydligt mindre yta om vi ville. Vi skulle kunna sälja bort mycket av våra möbler och saker och må hur bra som helst ändå. Säkert. Vi kanske till och med skulle kunna bo på hälften av vad vi har idag och ändå leva ett gott liv.
Det enda som jag egentligen saknar är ju faktiskt en trädgård. Ett ställe att vara ute på, njuta av frukt och blommor. Min man vill ha garage. Snickarbod. Förvaring för hans saker som han älskar och som tillhör hans intressen. Det är vad vi behöver.

Jag vet med mig att när jag ser ett stort, härligt, gammalt hus så tickar mitt hjärta lite extra. Men vi har gjort det. Och jag tror inte att det är den väg vi ska gå igen. För stora hus kräver mycket jobb och vi har redan gjort den resan. Jag vill ha ett enklare liv. Ett friare liv. Ett rikt liv. Lägga tid på kärleken. Familjen. Andligheten. Hälsan. Kanske skriva min bok, om den vill komma. Hur stort hus behöver man för det?

Jag har funderat på vad som skulle hända om vi verkligen gjorde slag i saken och testade ett liv där vi bodde litet och enkelt. Jag kan lova er, det utmanar mig. Rejält. Så pass mycket att jag ibland bara känner att vi måste testa. Bara för att veta.

Jag har läst om flera Feng shui konsulter som sålt allt de ägt och börjat ett nytt liv. Det kallar jag mod. På riktigt. Men ibland behöver man den där förändringen. Få starta om på nytt. Tänka i nya banor.

Någon klok person sa att de litade på ett galet infall till 100% just på grund att det inte finns någon logik i det utan bara intuition. Det gäller bara att våga lyssna. Och sedan agera.

Kram J