måndag 15 september 2014

Snabbsummering och glödande rönn

 Solen fick vår lönn att glöda härom kvällen.

Hej hej!

Tittar in för att visa livstecken så att ni inte tror att jag dött eller nåt. Jag lever :)

Har en fullsmockad vecka framför mig. Så jag lär inte bli så synlig här den här veckan heller. Men sedan kanske det lugnar ner sig. Vi får se.

En kort summering hinner jag i alla fall med:

Jobbmässigt: Ser lovande ut. Vet snart om allting faller på plats! *pirr*
Huset: Fortsätter ha visningar och väntar besked. Jag känner mig hoppfull att det snart är sålt.
Gör just nu: Planerar födelsedagsfirande, njuter av solen, betar av bokade möten, m e d i t e r a r, gläds åt att min bloggvän äntligen lyckats få bli mamma och jobbar.

Och så naturen. Hur vacker är inte den just nu? Solen som skiner och hösten som visar sitt bästa jag. Jag älskar det här. Fick snabba mig att fota vår rönn härom kvällen när solen låg på. Den blev plötsligt guldorange i två minuter. Det är det som är magi med fotografering. Men å andra sidan fångar man aldrig känslan på bild när det gäller naturen. Sällan i alla fall.

Ja, det var väl kort och gott allt från mig just nu.

Sköt om er så ses vi så snart det lugnat sig.

Kram
Jenny

tisdag 9 september 2014

Ny vecka och helgen som gått



 Mattes lilla kompis som hänger med överallt.

Hej finingar!

Här har det varit rätt så mycket ett tag. Jag hinner knappt fundera över det ena som händer så är jag på nästa grej :) Och när jag är klar med det jag ska så är jag så oerhört trött. Det tar på att lära sig en massa nya saker :) Men det är roligt också. Så otroligt roligt.

Början av helgen (fredagen) bestod av ett viktigt möte. Eller intervju! Om den faller väl ut så kommer saker att förändras i mitt liv. Även om jag måste nypa mig själv i armen för att förstå att jag faktiskt gör det här nu så tror jag samtidigt att det är det här som måste ske. Jag tar en ny, positiv riktning i mitt liv. Tiden är inne för det nu.

Resten av helgen blev en salig blandning av möten och hemmafix. Vi fick en del moskokande och saftande gjort också. Vi har ofantligt mycket äpplen. Och nu en frys full med äppelmos. Eftersom det inte ryms mer så har vi börjat pressa äpplena istället. (Himmelriket!!) De är så söta och goda, behövs nästan inget socker ens. Det är verkligen lycka att ha äppelträd. Jag är så tacksam för allt vi fått under de åren vi bott här. Kan det bli mer ekologiskt än att plocka ur sin egen trädgård?

Nu är det en ny vecka. Bara att jobba vidare och vänta på alla spännande besked. Pirrigt värre.

Hur har er helg varit?

Ha en fin tisdag!

KRAM
Jenny







fredag 5 september 2014

Tänkvärt

Idag passar det bra med några kloka ord som jag läste på en blogg för ett tag sedan som jag tyckte var oerhört träffande, i alla fall för mig:

Ego says:
“Once everything falls into place,
I’ll feel peace.”
Spirit says:
“Find your peace,
and then everything will
fall into place.”

I helgen ska jag försöka radera ut tankarna och bara vara. Låta allting vara som det är och se vad som händer.

Ha en fin helg!

KRAM
Jenny

onsdag 3 september 2014

Insikt och möte

De viktigaste i mitt liv.

För några dagar sedan träffade jag en kvinna för att få råd och guidning. Det här är en äldre kvinna, med ofantligt stor vishet, och hon brukar verkligen få fram det allra bästa ur mig. Hon är en otrolig trygghet som jag brukar ta hjälp av när jag inte kan lösa saker själv. Hon säger sällan så mycket, utan låter mig komma på saker som visar vägen. Jag älskar verkligen våra möten, allra helst för hennes enorma humors skull.

Trots sin ålder (hon är faktiskt rejält gammal) så kom hon den här gången roende över sjön där vi skulle mötas (Krutgumma!!). Hon släpade sig varsamt ur båten och jag fick hjälpa henne upp för backen för att vi skulle kunna sätta oss ner. Den här kvinnan har en pondus som slår allting jag tidigare mött. Samtidigt är hon så varm, rolig och ödmjuk. Precis så som jag vill vara som människa.

Våra möten brukar inte bli så långa. Har jag frågor måste jag försöka ställa dem ganska fort. Hon brukar påminna mig om att hon är gammal och vill inte dra saker i långbänk. Kom till saken, det är hennes måtto. Väl medveten om det började jag genast prata på om ditt och datt. Jag behövde få svar i en del frågor och hon såg allt buttrare ut ju längre jag pratade. Efter en stunds lyssnande viftade hon med armarna, avbröt mig, och utbrast nästan irriterat:

"Men det där är bagateller Jenny! Ge mig ett glas vatten istället". Sedan tystnade hon igen. Fortfarande med en irriterad min.

Jag blev både överraskad och ganska full i skratt (hon ser rätt rolig ut när hon är sur), slutade prata och ordnade ett glas vatten åt henne som hon beställt. För mig är inte den där frågan en bagatell alls, utan en ganska stor frågeställning i mitt liv. Men det var något i hennes kommentar som fick mig att stanna upp.

Vi fortsatte prata lite mer. Jag försökte lirka ur henne några oskyldiga svar kring frågan, men det genomskådade hon direkt. Hon tänkte inte ens diskutera saken. Mötet var över. Hon gick ner till båten och rodde iväg.

Väl hemma funderade jag lite på hennes reaktion. Skrattade lite åt vad hon sagt eftersom det blev ganska humoristiskt. Jag vet av hela mitt hjärta att hon alltid vill mitt bästa och jag insåg att det fanns en poäng i det hon sagt. För det som kändes så stort och olösligt för mig, var egentligen inte ens relevant i livet. Och det förstod hon. Hon ägnar helt enkelt inte tid till att lägga fokus på fel saker och vill inte att jag ska göra det heller.

Jag kan inte sluta tänka på det här mötet. Eftersom det verkligen gav mer än jag trodde. Ännu en insikt om att livet är här och nu - inte imorgon. Och att saker är som det ska, vare sig vi tycker om det eller inte. Vare sig vi förstår varför saker händer eller inte.

Vi kan inte styra livet. Bara hantera det som sker på bästa sätt. Och om man använder huvudet för mycket, så tappar man både känsla och fokus.

Fina, kloka, kvinna. Som påminner mig om det viktigaste jag har. Mina älsklingar. Allting annat löser sig.

Kram
Jenny

onsdag 27 augusti 2014

Äventyr

 Eija och hönan Agda(?) i en fotografering för Lantliv. Foto Jenny Karlsson

Mitt liv är ett virvlande äventyr just nu. På så många sätt. Jag får göra de mest roliga, underbara och utmanande saker som är så goda för min kropp, min själ och mitt sinne. Och jag känner djup tacksamhet. För att jag en gång för länge sedan började hitta ett frö till något som jag älskar att göra. Och det fröet har visat mig vägen framåt, i så snabb takt som jag har vågat ta emot. Ibland har fröet önskat mer av mig än jag har vågat och när jag har backat så har fröet väntat på nästa tillfälle att ge mig chansen igen. Chansen att utvecklas.

Jag tror verkligen att livet handlar om just det. Att utvecklas. Som människa. Med de begåvningar som man har. Och det gör vi om vi vågar följa våra drömmar och testa våra gränser för att se vad som faktiskt är möjligt. För där vi tror att gränsen är, där är bara början.

Jag har mina dagar. När jag tycker allt är skit. När ingenting går som jag har tänkt och när jag tvivlar mer än sunt på mig själv. Och så är det. Men jag försöker vänta ut de dagarna. Och så plötsligt, när energin kommer tillbaka, så försöker jag igen. Bara en gång till. Och jag är igång igen. Fröet hoppar vidare. Till nästa möjlighet.

Jag har bestämt mig. För att leva mitt liv fullt ut nu. Det har varit on hold på tok för länge. I väntan på de barn som vi aldrig fick. Tiden är inne och hjärtat viskar till mig - "Äntligen".

Kram
Jenny







fredag 22 augusti 2014

Magiska ögonblick och förändringens frön



Ibland får man vara med om ögonblick som förändrar. Magiska ögonblick som kommer att sätta spår i en människa för evigt.
Jag pratade med en underbar väninna igår och vi uppdaterade oss på vad som hänt sedan vi pratade sist. Hon berättade att det inte hade hänt så mycket i hennes liv sedan sist. Hon har väntat ett tag på en förändring som hon känner att hon behöver, men hur hon än försökt hitta den, så har den inte dykt upp. Jag kan så väl känna igen det där. Jag har letat förändringar i ganska många år och med mitt tålamod mätt, har det aldrig gått tillräckligt snabbt. Men livet är ingen slump och saker sker i den ordning som det ska. När du är redo.
Under samtalet med väninnan så händer det plötsligt något. Hon kommer plötsligt på att det visst hade hänt en liten grej. Någon hade ringt henne och ville ha hjälp med en sak som egentligen berörde ett helt nytt, spännande område i hennes karriär, och hon hade inte hunnit ringa upp. Det här är ett område som jag och väninnan pratat om några år tidigare som ett alternativ för henne att ta upp, men som sedan lagt sig i skymundan. Nu återkom möjligheten igen. I och med att hon berättade det där för mig så började hennes pusselbitar falla på plats. Plötsligt såg hon att hon hade fått flera tecken på att hon skulle ta sig an det här, tidningar som låg framme som handlade just om denna sak, utbildningar som dykt upp som handlade om det här osv osv. Plötsligt såg hon så klart som hon inte gjort en kvart tidigare.

Jag känner igen det här. För mig slog min insikt ner för snart ett år sedan. Då kändes insikten galen, det har jag skrivit om förut, men när intuitionen talar så starkt, så är det sanningen. Vare sig vi vågar tro på det eller inte. Det är bara våra rädslor och hinder som inte kan se hur det ska bli möjligt. Nu, ett år senare, är jag närmare än någonsin att göra något av den där insikten.  Och innerst inne är jag nog både fashinerad, förundrad och tacksam över att insikten kom och alla lärdomar som den fört med sig. För det var i stillhet den kom till mig. När jag var mottaglig.

Det var ett magiskt ögonblick för mig att få vara med om den där stunden med min väninna. Att få höra hennes skratt när hon plötsligt såg klart och insåg att det hon letat efter hela tiden funnits runt henne istället för någon annanstans. Att förändringen redan låg hos henne och att hon bara behövde agera och ta emot.

För min erfarenhet säger mig, att de svaren vi söker ligger inte långt borta på någon enslig väg som vi måste leta hårt för att hitta. Svaren ligger nära, nära. Ibland så nära att vi inte ens tänker på det. För att vi är så upptagna av att hitta något stort någon annanstans.

Som jag skrev någon gång här på bloggen:

"Allt som är stort har en gång varit mycket, mycket litet".

Det är små frön som vi ska leta efter. En känsla som säger dig att saken är rätt fastän du inte kanske vågar tro det. Det är då du har hittat det.

Ha en skön helg fina vänner.
Kram
Jenny

tisdag 19 augusti 2014

Husvisning!



Imorgon har vi en bokad visning på huset igen mellan 18-20. Vill du komma kan du boka in dig här. (Klicka på fliken visningar, tryck på boka, skriv in dina uppgifter och slutför).

Vi är beredda att diskutera priset med seriösa köpare.

Varmt välkomna! :)

/Jenny och Tomas