onsdag 26 november 2014

Ljus, hopp och julklappar

Solen har återvänt till vår lilla stad. För varje dag den visar sig känns det som jag får ett nytt liv. Ett bättre liv. Jag älskar verkligen ljus! Ändå känns det lite overkligt att vi faktiskt bara har fyra veckor kvar av ytterligare mörker innan det vänder igen. Var tog den här hösten vägen?

Den här veckan har jag känt en strimma hopp om att allt ordnar sig. Sorgen har inte varit lika påträngande och säkert beror det på att jag inte besöker huset längre. Mitt liv är ju på ett annat ställe nu. Minsta lilla tecken på den känslan gör mig lycklig! För jag vill ändå tro att det här var rätt även om det inte slutade som vi hade tänkt oss. Just nu bryr mig inte så mycket om det faktiskt. Jag är för trött.

Men idag vilar jag upp mig och tar det allmänt lugnt. Laddar inför nästa fotning. Bara några nyttosaker ska jag göra. Lägga en beställning på julklappar. I love internet.

Sköt om er!

KRAM

måndag 24 november 2014

Ny vecka - nya tag och så jul också

Den här veckan började med ännu en dag i gråa tecken. Eller snarare ett grått, tungt lock. Tänk att November kan vara så här dyster! Och då älskar jag ju ändå grått :) Det gäller att suga åt sig av allt ljus som finns just nu, ha lampor tända och ljus som brinner så ofta det är möjligt. Allt för att energin inte ska pysa all väders väg.
Den här veckan är det dags för första advent och jag (som brukar pyssla en himlans massa varje år) har inte ägnat det en tanke. Sån himla tur att jag ska iväg på två fotouppdrag den här veckan, som dessutom är julinriktade, för då kanske min kropp förstår att tiden är inne. Sedan har vi en årlig julmarknad till helgen som brukar vara så mysig som jag måste gå på. Där kommer inspirationen av sig själv.
Jag tror att den här julen kommer att bli väldigt sansad för vår del. Varken maken eller jag har någon energi att skapa några stora visioner efter den här sommaren och hösten, men det känns helt ok. Det blir jul ändå, hur man än väljer att fira den. Jag känner mer för att ligga i soffan och se på julfilmer, äta en god lussibulle och dricka julmust. Gå på promenader och tanka energi. Meditera. Och inredningsmässigt kommer jag att lägga krutet på blommor i olika grupper och på granen. En maffig rackare i disneymodell (om den får plats). Det blir min jul.
Hur blir er jul i år?

Tack fina vänner för att ni tittar i här på min bildlösa blogg. Jag ska försöka bättra mig.

Kram
Jenny







fredag 21 november 2014

TACK!

Finigar!

Tusen tack för era värmande ord här på bloggen. Ni är världens bästa helt enkelt. Jag jobbar med acceptansen och i mina starka stunder inser jag att det nog ändå är som det ska vara just nu, även om det inte blev som vi hade tänkt oss.

Tänk vad lite vi vet om hur allt ska bli. Vi tror oss veta, vi planerar, men livet kan vända vilken sekund som helst. Det är verkligen bara här och nu. Här och nu.

Jag stylande och fotade ett reportage från vårt hus innan vi flyttade. Ett reportage som Lantliv köpte och som kommer i tidningen någon gång nästa höst. Ironiskt nog är det den terapin jag har nu. Redigerar bilderna och försöker landa i att det jag ser på bilderna inte längre är vårt hem. En riktigt konstig känsla. Men jag är så glad att jag har dem eftersom jag när som helst kan titta tillbaka och känna mig "hemma". Och med tiden kommer saknaden att ebba ut. Det vet jag.

Trots allt har vi lägenheten. Som egentligen skulle bli hur glad som helst över en liten hjälpande hand :) Det finns att bita i! Men nu väntar lite jul först, sedan får vi se om orken återkommit. Jag hoppas det!

Än har inte kameran lust att göra något jobb här. Vi får se framöver om det blir någon glimt.

Sköt om er och trevlig helg! Och som sagt - Tack.

KRAM



tisdag 18 november 2014

Giv mig styrka och tillit

Jag övar mig i tillit. En övning som pågår hela tiden men som den senaste tiden gjort sig påmind - på riktigt.
Vi har flyttat. Lämnat vårt liv och börjat ett nytt. Det har varit oerhört jobbigt. En stor, stor sorgklump i magen. Timmar av tårar. Och ständiga frågor om vi verkligen har gjort rätt.
Vi hade en plan med vår flytt. En plan som började för över ett år sedan och som skulle ha slutförts den här veckan. Men livet gör som det vill och planen gick i stöpet.
Jag vet att universum ser till allas bästa och inser att vi säkert har fått en gåva genom det som skett, men för oss känns det som en stor förlust just nu.

Jag har haft många prövningar i livet och vet att bästa receptet ändå är att försöka ha tillit och acceptans till saker som sker. För är det meningen, eller inte meningen, att saker ska ske, så kommer det att bli så. Och det enda jag kan göra då är att försöka hänga med och acceptera. Men jag vet också att det är just den biten som är den svåraste att göra. I alla fall är det så för mig.

Det är väl så, att ibland måste fina saker försvinna ur ens liv, för att något bättre ska kunna dyka upp.

Jag önskar bara att det inte vore så svårt.

Sköt om er!

Kram
Jenny

onsdag 29 oktober 2014

Drömhem och mesiga jag

Jag skulle behöva gå igenom en (urtråkig) manual idag men jag hittar hela tiden andra saker att göra ;) Manualer är väl inte det roligaste jag vet direkt ;)

Istället sitter jag och funderar, ritar och lägger pussel kring lägenheten. Jag hade (nästan) lovat maken att försöka mig på en lite järvare färgton än i huset (inte svårt alls *skratt*) men ju mer inspiration jag söker, desto mer inser jag hur mesig jag känner mig. Jag ramlar så lätt tillbaka i min grundtanke! För det är ju där jag trivs.

Jag har några favorithem här i världen. Barbro Grandelius hem är ett. Gosh! Hennes hem vore en dröm att få fotografera! Faktum är att det finns en viss risk att jag nog aldrig mer skulle komma hem efter det. Och hon har inte många färger. Vitt, grått, lite svart och lite blått. Jo, man tackar! Då var jag där igen. Hon använder sparsamt med mönster, oftast bara i tyger. Precis som jag gillar det.

För att få vår kommande lägenhet att gå i Barbros fantastiska anda krävs det en hel del arbete. Hennes hem har ju så mycket gratis att varenda liten detalj blir ett fyrverkeri. Jag kan väl inte säga desamma om lägenheten. Den har sin rymd och sitt ljus men ungefär där stannar likheterna. Kanske till och med innan det. Så ni förstår,  Barbro och jag är ganska långt ifrån varandra just nu. Tyvärr.

Men jag har tagit några steg för att förändra situationen. Vi har gjort oss av med en hel del möbler vilket gör att det kommer krävas några nya, som om jag får välja, kommer gå helt i Barbros stil. Det är inte så dumt att flytta ändå! :)

Det är nog lite tur att min man fått vila ganska länge nu. För han verkar lite taggad. Och när han ser mina bekymrade veck i pannan, så förstår han att han måste göra en insats. Han känner sin fru.

Så var det det här med att försöka bli lite järvare. Gasa lite. Mmmm, jag vet inte. När jag går ifrån det klassiska så blir jag så fort trött. Det blir dyrt att bli trött. Så det bästa är nog att försöka hålla sig till det hållbara. Och välja långsiktigt.

Manualen får nog vänta lite till tror jag. Jag tar en liten kaffe och funderar på saken. Idag är det en sån dag. Jag kostar på mig det.

Ha det gott!

Kram
Jenny





tisdag 28 oktober 2014

Bildlöst och intuitionen

Det har varit fasligt tomt på ord den senaste tiden. Jag börjar på ett inlägg och blir liksom aldrig färdig. Sedan börjar jag om, och det blir på samma sätt igen. Tomt blad. För det är väl så livet är för mig just nu. Vi ändrar så mycket i vårt liv och det gäller bara att försöka hänga med. Acceptera allting som det är. Hujeda mig. Ibland är det inte lätt.

Jag har tänkt en del på hur viktig intuitionen är. Att man vågar följa den, även när huvudet jobbar emot. För innerst inne vet man. Man bara vet när saker känns rätt. Det är först efteråt, när huvudet försöker ta tillbaka sin plats, som tvivlen kommer. Och ju längre tiden går, desto större risk är det att huvudet sätter igång och spelar en ett spratt.

Som med alla uppgifter där vi tänjer på våra gränser går det sällan att tänka på hela bilden direkt, då är det som att ge egot och huvudet vatten på kvarn, och de hittar en miljon ursäkter att se faror och hinder. Allting blir för översvallande. För svårt. Men om man bara vågar ta ett litet steg och inte funderar så mycket på vad som krävs i nästa, då går det faktiskt mycket lättare.

 Där befinner jag mig just nu. Små, små steg mot en stor förändring. En förändring som min själ har skrikit efter. En förändring som behövs. Men jag ler lite när jag tänker på hur kroppen fungerar. För den vill gärna ha det lugnt och skönt. Allt ska vara som det är. Det är kanske inte för intet som någon har myntat orden "Vi vet vad vi har, men inte vad vi får". I den frasen fastnar faktiskt förskräckligt många. Och när vi inte vågar göra förändringen på grund av rädsla för vad som blir, då har vi redan förlorat. Så jag försöker kasta mig ut mot några drömmar och faller jag platt så försökte jag. Då behöver jag inte fundera mer på det. Då vet jag. Och en sak är jag ganska säker på ändå. Att min intuition i så fall kommer leda mig in på nya vägar.

Idag vill jag hylla intuitionen. Visa min tacksamhet för den. För att den hjälper mig (och oss alla!) att hitta vår bästa väg i livet. Och om vi vågar lyssna och följa den väg som vi blir visade så hittar vi rätt till slut.

Hoppas att ni har en fin vecka vänner. Jag skickar en cyberkram så länge. Tills vi hörs igen.

Kram
Jenny

fredag 17 oktober 2014

Livstecken och köpstopp

Hej hej!

Ledsen att det uppdateras så sällan just nu, det är minst sagt lite mycket :) Att flytta från hus är minsann inget litet projekt ;) Men det känns skönt att dagarna tickar på och att vi snart får avsluta den här resan. Jag känner mig så redo jag kan bli för det nu. Självklart kommer det att kännas konstigt men det blir bra. Det känner jag.

En sak är säker. Jag lär inte få köpa ett spillkum till på 100 år (eller någon annan keramik heller för den delen). Det finns gott om den varan har jag märkt ;) Tänk att det kan vara så kul? :) Jag gillar det, det är kanske tur att vi kommer ha två ställen att bo på ;) Det lär inte fattas något någonstans ;)

Nä, nu hinner jag inte riktigt mer, men ha en riktigt skön helg!

Kram
Jenny