Randigt vävt sparlakan och örngott med monogram.
Det är alltid lika vemodigt när semestern är slut. Det känns inte ens som någon tröst att det regnar idag och att jag känner att semestern verkligen varit påfyllande och bra. Det känns tomt och tyst utan maken. Men man brukar vänja sig och om vi skulle vara lediga jämt, då skulle ju inte känslan vara densamma över att vara ledig. Allt är som det ska vara.
Vi fyllde helgen med auktioner för att klämma ut det sista av ledigheten och några fina fynd blev det! :) Det märks verkligen att trenden har vänt igen och det är sånt som är så häftigt tycker jag. Det som är dyrt ena året, är nästan gratis nästa. Man kanske ska tacka trenderna för det? :)
Igår lyckades jag ropa hem lite fint linne igen. Linne är aldrig riktigt billigt men jag kan tycka det är värt att lägga lite extra pengar på det. Det är verkligen extra känsla när man vet att ägarinnan vävt det själv och lagt ner timmar för att få till dessa vackra skapelser. Jag förundras över hur de jobbade förr. Tänk att kunna väva så fina saker, vad skulle sånt kosta idag? Själ och hjärta är ordet. Det var man bra på förr.
Hoppas att ni har en fin måndag framför er. Själv har jag en del att ta tag i idag så det är bara att sätta igång. Nu kör vi.
Kram
Jenny
Fantastiskt fint det där gamla hantverket. Jag brukar fundera på hur de egentligen hade tid att göra det där lilla extra, likaså med snickarglädje på hus osv. Helt otroligt! Själv köpte jag några broderade dukar på en loppis, tyckte de var så fina och när man vet att någon suttit många timmar och knåpat med stygnen ...
SvaraRaderaKram,
Jenny
Ja, de tog sig verkligen tid att lägga kärlek i det som de gjorde. Sånt älskar jag! Kan det bli mer Feng shui än så? Kram Jenny
Radera