Med support från en gokisse känns livet bra.
Jag vet inte hur det är med er men jag har suttit klistrad framför tv:n de senaste tisdagarna och följt serien "En resa för livet" där fyra artister gjort en resa till Manilla för att få reda på hur livet är där och hur SOS Barnbyar är uppbyggda. Det har varit det starkaste program jag har sett på länge. Jag har gråtit floder varje gång och skrattat direkt från hjärtat av det fantastiska som finns i misären.
Att se barn ha det så otroligt svårt, behöva leva på gatan, ta droger, lämnas när de är små, små barn och måsta klara sig själva gör extremt ont i mig. Jag vill bara ta hem dem, hjälpa dem få ett drägligt liv. Få ett liv.
Hela den här programserien har fått mig att mäta mina egna inköp i hur många jag kan hjälpa. Mina senaste jeans - 6 stycken eller kanske en familj i ett halvår. Det är helt sjukt. Och vi reflekterar knappt över det. Vi är ju så vana av att ha det bra.
Jag har bestämt mig för att bli fadder. Jag måste bli fadder. För att kunna leva med mig själv. Jag önskar att jag kunde rädda dem allihop men Darin sa det så bra "Vi kan inte rädda alla, men vi kan rädda en och det är bra. Det är ett liv." Ett liv.
Vill du också hjälpa någon så hittar du möjligheten här.
Kram
Jenny
Åh, jag har missat vartenda program av den serien men ska försöka kolla på svtplay om det finns kvar. Har en känsla av att tårarna skulle flöda här med, man fattar bara inte. Vi har ett fadderbarn genom Plan international, det tycker jag funderar bra. Det är inte barnet i sig som får pengarna utan det går till projekt i just den byn. Men vi skriver brev till varandra och skickar foton och teckningar. Tycker Plan sköter det så bra med uppdateringar och att skicka foton på barnet lite då och då, det blir extra roligt då. Lycka till med ditt!
SvaraRaderaKram,
Jenny
Visst är det så! Har länge funderat på att bli fadder, nu kanske man får fundera färdigt och ta tag i saken istället.
SvaraRaderaKram Anna
Åh, nu får du mig att verkligen tänka efter ! Du får mig att också vilja bli fadder. Det är viktigt !!
SvaraRaderaOch bilden får mig att le, din kisse är underbar.
Kramar
Anci
Jag hade varit fadder flera år för Plan, men blev så upprörd och besviken när jag utan förvarning fick veta att fadderskapet plötsligt upphört pga problem i det landet- istället anmodades jag att hjälpa ett annat barn istället. Jag kände mig som en svikare. Blir jag fadder igen blir det inte via Plan, utan SOS Barnbyar. Tillsvidare ger jag bidrag till utsatta djur, dessa medvarelser på vår livsresa utan möjlighet att påverka alls.
SvaraRaderaSkorpan
Hej Jenny!
SvaraRaderaJag var månadsgivare till Rädda barnen i några år, men avslutade mitt månadsbidrag, då jag fick uppfattningen av att för lite pengar verkligen kom barnen till godo. Sedan har jag gjort olika punktinsatser. Precis som du har jag istället funderat på att bli fadder och SOS-barnbyar, känns rätt. Tack för påminnelsen!
Kram, Gunilla