Naturens under. Bara sten.
Jag får saker till mig. Hela tiden. Små påminnelser som visar vägen och som försöker hjälpa mig att välja och göra rätt. Jag har tänkt så mycket på hur vi lever egentligen. Vi skalar upp när vi borde skala ner, vi värderar och ser stort när vi borde värdera och se litet. Av någon konstig anledning så gör vi hela tiden tvärtom mot vad som är bra. Vad som är bäst för oss. Kanske beror det på våra förväntningar. Eller på de förväntningar som finns i samhället. Kanske är det bara oss själva vi kan skylla på. Att vi inte lyssnar tillräckligt. Inte lyssnar till oss själva utan lyssnar till alla andra.
Jag kan komma på mig själv att tveka. Tveka på vad jag kan. Tveka på om jag valt rätt väg. Tveka på om jag någonsin kommer nå det jag drömmer om. Jag vet, så meningslöst att lägga den energin. De tankarna gör ingenting för att förbättra mina odds. Men så kommer den där känslan över mig igen. Att jag vet vad jag älskar. Att jag vet vad jag drömmer om. En tydlig signal från mitt hjärta som inte går att ta miste på. Jag vet bara inte hur jag ska nå dit.
Det finns inga räkmackor om man vill nå sina mål. Inga motorvägar där besluten känns lätta och endast ger ett val. Det gäller att jobba. Och jobba hårt. Sedan gäller det att våga. Våga kasta sig ut och inte ha en tillstymmelse till skyddsnät. Varken mentalt eller fysiskt. Bara tanken ger mig kårar. Jag blir skräckslagen. Men jag vet att förr eller senare kommer jag ändå behöva kliva över den tröskeln. Och förmodligen kommer det att förändra mitt liv. Totalt.
Jag måste sätta de där målen. Våga skriva ner dem på papper. Då finns de där. I väntan på att det är dags.
Så många tankar en onsdag.
Kram
Åh, vad jag tar till mig de orden och så mycket jag känner igen mig i dem. Du har lyckats sätta ord på det, det har inte jag. Dina ord är underbara att läsa för de ger mig hjälp, som en påminnelse :)
SvaraRaderaOch jag tycker om din blogg precis som den är, du gör det sååå bra !!
Kram
Anci
Tack Anci! Fina du. Stor KRAM
RaderaJa det gäller verkligen att våga..våga starta, våga göra fel, våga ta hjälp. Men även att våga söka en mentor, det kan hjälpa oerhört mycket!
SvaraRaderaSkorpan
Ja du är så klok! En mentor har jag bett om länge, skulle verkligen behöva en just nu. Kram Jenny
RaderaJag känner också igen mig i dina tankar! Framför allt det om att våga kasta sig ut och göra saker man inte tror eller känner att man skulle klara av. Vissa saker kanske man ska kassera direkt, och andra saker kan ju visa sig att man är född till! Men det vet man inte förrän man provat! Och jag vågar inte prova! Du verkar vara en bra bit på väg, om jag ser till det jag ser i bloggen. Inreda, fotografera och skriva. Jättefint alltihop! Och jag antar att alla tre delar även är dina intressen . inte bara jobb! Så där har du redan vågat - och vunnit!
SvaraRaderaVarma kramar,
Tove
Det är sånt här som är så spännande, att vi kan se saker på olika sätt! Det är svårt att se på sig själv med helt objektiva ögon. Tack för dina kloka ord! Kram Jenny
RaderaJag tycker att bilden på stenarna symboliserar valmöjligheter i livet på ett sätt...att kliva ner med fötterna på de kantiga lite vassa stenarna kan vara precis som du skriver.
SvaraRaderaOftast har jag valt att kliva på de stora stenarna för då vet jag att jag smidigast tar mig fram.
Att våga kanske är nyckeln till att kunna välja väg...?
Önskar dig en fin helg Jenny!
Kram från Anna V
Åh så kloka ord! Våga är verkligen vägen till att kunna välja väg. En väg tror jag man får oavsett hur man väljer, men det är kanske inte den bästa om man inte vågar. Ha en underbar helg du med! Kram Jenny
RaderaÅh vad jag önskar att jag kunde hitta de orden du skrev till mig när jag vacklade och letade rätt väg fastän jag visste vägen... du skrev så klokt om att vila och låta saker komma till mig. Det hjälpte mig på vägen. Hoppas din vishet hjälper dig nu!
SvaraRaderaVarm kram Milla