Finigar!
Tusen tack för era värmande ord här på bloggen. Ni är världens bästa helt enkelt. Jag jobbar med acceptansen och i mina starka stunder inser jag att det nog ändå är som det ska vara just nu, även om det inte blev som vi hade tänkt oss.
Tänk vad lite vi vet om hur allt ska bli. Vi tror oss veta, vi planerar, men livet kan vända vilken sekund som helst. Det är verkligen bara här och nu. Här och nu.
Jag stylande och fotade ett reportage från vårt hus innan vi flyttade. Ett reportage som Lantliv köpte och som kommer i tidningen någon gång nästa höst. Ironiskt nog är det den terapin jag har nu. Redigerar bilderna och försöker landa i att det jag ser på bilderna inte längre är vårt hem. En riktigt konstig känsla. Men jag är så glad att jag har dem eftersom jag när som helst kan titta tillbaka och känna mig "hemma". Och med tiden kommer saknaden att ebba ut. Det vet jag.
Trots allt har vi lägenheten. Som egentligen skulle bli hur glad som helst över en liten hjälpande hand :) Det finns att bita i! Men nu väntar lite jul först, sedan får vi se om orken återkommit. Jag hoppas det!
Än har inte kameran lust att göra något jobb här. Vi får se framöver om det blir någon glimt.
Sköt om er och trevlig helg! Och som sagt - Tack.
KRAM
För många år sedan flyttade vi till annan bostad. Valet var vårt men huset vi sålde hade vi låtit bygga efter våra önskemål. Jag kände stor sorg då vi lämnade det.
SvaraRaderaHuset vi kom till hade stora möjligheter men kändes inte som vårt till en början.
Mycket färg inhandlades för att rulla över de brokiga och färgglada väggarna. När vi sedan fick in våra möbler i den "nya" miljön blev det "vårt hus". Det var som att vi tog över det efter hand. Processen fick ta sin tid.
Åren har gått och det är snart dags att lämna över den älskade släktgården, vi haft förmånen att förvalta, till en yngre generation. Jag förbereder mej mentalt för detta. Var vi än hamnar, efter alla år, kommer vi känna att även nästa bostad blir "vårt" med tiden.
Förändringar tar tid att vänja sej vid, bara man har tålamod.....
Trevlig Helg
Det är svårt att sälja något man älskar. Och det får ta sin tid att landa. För på något konstigt sätt gör man ju det. Och jag tror faktiskt tiden hjälper till. Jag förstår att du gruvar dig men när den dagen kommer, så kommer du att klara det. Och sedan får man ta en dag i taget efter det. Och sikta framåt. Kram Jenny
RaderaJag har en trösttanke att skicka till dig; när jag själv lämnade ett älskat hus fick jag några år sedan förmånen att på nytt få besöka huset. Det var det absolut bästa jag gjort, det var nämligen inte längre "mitt hus"..Känslan av att komma in blev en annan, mina spår var som bortblåsta och jag kunde med lätt hjärta vandra ut därifrån utan saknad. 2 hus senare sitter jag nu i mitt bästa och 4:e hus, ett hem jag verkligen älskar. Mitt motto är -var sak har sin tid! Luta dig tillbaka i nuet, njut av vetskapen och insikten av allt underbart som ligger och lurpassar för att poppa upp när tiden är mogen.
SvaraRaderaKram Skorpan
Åh, jag blev alldeles varm hjärtat av att läsa din kommentar. För jag vet ju innerst inne att du har så rätt! Jag vet att vår tid i huset var över och att det som skedde var oundvikligt. Ibland behöver man förändringar även om det gör ont. Det värmer extra i mitt hjärta när jag tänker på den tillit som du förmedlar. När tiden är redo kommer nästa väg att visa sig. Stor KRAM Jenny
RaderaDet var tråkigt att höra att er plan inte gick som ni tänkt! Jag känner med dig och din kamera. Min kamera har lite sådana stunder också! Liksom mina blommor som ser ut som jag känner mig. Hoppas din lust och kreativitet vaknar snart igen! Jag är nyfiken!
SvaraRaderaMånga varma kramar!
Tack Tove! Stor KRAM Jenny
RaderaSå trist att det inte gick som ni tänkt men Stort Grattis till reportaget som kommer att hamna i Lantliv! Såå kul!..och jag förstår att det blir som terapi att redigera dessa bilder! Kanske är nån mening med det oxå! Kram
SvaraRaderaPå något konstigt sätt känner jag mig ändå tacksam över att det blev som det blev. För jag vill att det bästa ska ske och det kan inte den där planen ha varit, även om vi trodde det. Ja!! Vårt första i Lantliv, jätteskoj! :) :) KRAM!
Radera