Feng shui - När du vill byta bostad

Jag får ofta frågor om Feng shui. Vad man ska tänka på och hur man ska göra. Det är ingen lätt fråga att svara på och för att enkelt kunna förklara läran så blir det väldigt övergripande. Men när man inte längre nöjer sig med den informationen, utan vill gå mer på djupet, blir Feng shui något helt annat.

När man söker ny bostad är det förträffligt att använda sig av Feng shui för att få de bästa förutsättningarna att trivas och få det så gynnsamt som möjligt. Men dessa förutsättningar är individuella så för att grannen har ett prima liv på ett ställe, är det inte säkert att du skulle få samma möjligheter just där.

Sedan finns det en sak som är viktigare än allt annat egentligen. Det finns inget perfekt hus. Feng shui handlar alltid om att du också måste kompromissa men att du väljer att kompromissa med de saker som du kanske vet att du kan göra något åt eller som inte drabbar dig så hårt.

När vi köpte vårt första hus så kunde jag ingenting om Feng shui. Jag gick på känsla och föll pladdask för det gamla huset som bara skrek efter vår hjälp. Idag när vi söker boende så är det lite mer komlicerat. Vi är mer medvetna i våra val och när inte de bästa förutsättningarna finns, så väljer vi bort hellre än försöker.

Vad ska man då tänka på?

Ni som sökt boende, de allra flesta av er säkert, minns hur man ser en bild på nätet och när man besöker platsen så känns det helt annorlunda. Där har vi Feng shui. Det går aldrig att lita på en bild. Den kan ge en första känsla men ofta kan den känslan ändras radikalt när du kommer på plats. Det handlar om att när du vill kunna använda dig av intuition och de kunskaper som man får inom Feng shui, så måste alla sinnen vara med. Du behöver se, lukta, lyssna, känna, och på en bild får du bara se. Det är en ofantlig skillnad.

Jag skulle säga, att förutom att kroppen ska svara direkt JA!! när man ställer sig frågan om det är rätt hus, så finns det massor med andra frågor att ställa sig och här är tex några:

* Hur ser omgivningen ut? Hur känns den?
* Har huset rätt riktning för mig/oss?
* Finns det vassa hörn som riktas mot huset?
* Vem har bott där innan och hur mår de/den?
* Hur reagerar kroppen inne och ute?

Jag skulle kunna skriva frågor hela dagen. Ungefär på den nivån är det om man vill gå djupt. Men Feng shui är ett redskap som är fantastiskt. För om det kan hjälpa till att du mår bättre, trivs bättre, får bättre energi omkring dig, då är alla undersökningar i världen värda den lilla, extra tid det tar att gräva lite i de här frågorna.

En annan sak som jag (surt) har fått lära mig vid husköp är att: Om du ifrågasätter något med ditt nya boende så är det inte rätt. Låter kanske konstigt men det är faktiskt sant! Om du börjar ställa en massa frågor till dig själv som tex: Räcker det här huset? Kommer det här att fungera? Är det här verkligen...?osv då är du inte på rätt ställe och du har blandat in dina tankar (egot) på tok för mycket i dina val.  

Intuitionen säger bara ja eller nej. Punkt slut. Alla "tankar", utläggningar, funderingar osv efter det är egot. Vilket kan göra att du helt tappar din ursprunliga sanning och kan lura dig att göra fel köp. Och jag vet hur lätt det är. Men det gäller att öva.

Universum och kroppen har en fantastisk förmåga att hjälpa till att hitta rätt. Och med Feng shui som redskap så blir det bra. Tricket är bara att lyssna. Och välja därefter.

Ha den finaste dagen vänner!

Kram
Jenny

 

Balkongen, balkongskydd och blå tummar

Redan torsdag och idag känner jag mig sjukt trött. Skulle verkligen behöva en dags återhämtning nu. Så det är tur att det är fredag imorgon. Men idag tänkte jag låta er ta en titt på vår balkong. Den är inte så stor och det finns inte så mycket att jobba med men jag ville ha en mysplats och någon plats att kunna ta med tallriken ut och äta på. Jag är barnsligt förtjust i att ha möbler som går att flytta om. Hellre några små bord som går lätt att flytta runt än ett stort. På det sättet får man också en lite luftigare känsla kan jag tycka. När man jobbar med små ytor känns det ännu viktigare att tänka på det.

Därför. På ena sidan av balkongen har vi en soffa. Ni som följt mig på instagram vet att maken snickrade den förra året och målade den i Ottossons varmgrå linoljefärg. (Det är samma färg som vi använde på tallrikshyllan i köket också). Till den soffan har jag ett gammalt ikea plåtbord. Funkar jättebra!

 På andra sidan av balkongen så har vi några loppisfyndade caféstolar (den andra är inte med på den här bilden).  Maken snickrade också ett balkongskydd förra året eftersom det kändes bättre att vara lite mer skyddad där ute. Både för vind och insyn. På insidan av balkongskyddet fick jag några hyllor som förvaring. Väldigt praktiskt faktiskt!

Jag ska erkänna att vi inte hänger här ute särskilt mycket. Både maken och jag känner oss nog lite instängda och begränsade på den här ytan. Har man haft en stor tomt så är det svårt att vänja sig vid en liten fyrkant. Men vi gör vårt bästa.

Den är absolut mysig, vår lilla balkong. Men jag hoppas att jag får visa er något annat nästa sommar. Mina tummar är blå och jag kan inte sluta be om hjälp. För nu vill vi verkligen hitta Huset.

Kram
Jenny

Mer färg, höstnytt och vardagsrum

I helgen kom plötsligt suget att försöka få in hösten, inte bara i frisyren, utan även hemma. Även om jag inte riktigt är redo för att sommaren är slut så känner jag mig rejält sugen på att få in lite höst i lägenheten. Så där lagom. Så att det ändå känns somrigt men på ett höstigt sätt. Ja, ni fattar.
Jag brukar nog vara betydligt senare än vad jag är i år, men det handlar nog mycket om vädret också. Plötsligt blev det svinkallt och lusten att gå ut blev obefintlig. Då börjar man inse att man försummat sitt hem under hela sommaren. Typ.

Det brukar ju egentligen inte hända några stora saker hos oss. Alltså färgmässigt. Grått, vitt, beige. Ja, det är väl typ det. Så när jag nu grävde djupt i mitt skåp och hittade en linnegardin som jag tydligen köpt någon gång, så kändes det inte direkt som någon revolution. Jag brukar vilja släppa in så mycket ljus som möjligt och därför håller jag mig mest till ljusa gardiner men jag kände att det skulle bli mysigt att få lite mörkare inne. Boa in mig.

När man tar in mer jordelement, som en linnegardin är, så gäller det att se över balansen. Jord finns oftast väldigt mycket ändå, både i färg och form, så det gäller att se över så att inte inredningen "dör". Jag kände att jag ville ha in lite mer träelement här, men det enda jag hade var pelargonblommor, och det gav inte riktigt den effekt jag kände att jag sökte. En blomma med något grönt hade känts mycket bättre.

Den här tiden på sensommaren tycker jag att det finns lite väl lite växter att hitta ute i naturen när man inte har en egen trädgård att frossa i. Men en grön kvist kan ju fungera lika bra. Faktiskt. Det är ju känslan av liv som man vill åt.
Hur som helst är jag rätt nöjd över mitt färgpåslag. Även om det inte direkt bröt mot skalan. Jag testade även att nåla på en helt underbar handduk från village på en kudde. Det får nog bli en riktig kudde av den. Ekologisk, och helt ljuvlig!

Det blev några nygamla hissgardiner i de andra fönstren också, som vi satte upp när vi flyttade in och som inte varit uppe sedan dess. Lite mönster och lite färg. Ja, så blev det!

Ha en fin dag!

Kram
Jenny

Köket, trivsel och drömmar

Det har hänt en hel del ändå sedan vi flyttade in här i lägenheten. Det är lätt att glömma sånt! Möbler har flyttats om, det har målats en hel del och energin har höjts. I jämförelse med hur det var att bo i hus, där man kan göra ganska många ändringar eftersom ytan finns och man har rätt att bestämma själv, så har det varit lite klurigt att jobba i lägenheten. Jag fastnar lätt kan jag känna. Att man inte äger den är också en sak som spelar in. Hade jag själv fått välja, hade trägolven redan varit framme och det hade absolut givit den här lägenheten en helt annan känsla. Men där går nog gränsen för vår kära hyresvärd ;) Alla är ju inte lika inredningstokig som jag, HAHA!

Köket är ett rum som många gillat när de besökt oss. Även när det var helt orenoverat. Egentligen är det lite svårt att förstå för det är rätt slitet (väldigt slitet) och är helt ärligt utan charm förutom fönstret. Men på något sätt trivs alla där ändå. Jag har tänkt länge att om vi skulle valt att bo kvar här, så skulle jag vilja bygga ett litet skafferi. Vi har ett perfekt hörn för ett sånt i köket. Och jag har några pardörrar som vi skulle kunna offra. Det skulle kunna bli hur bra som helst. Men när flytten hela tiden hänger i luften, så känns det inte rätt. Tyvärr.

Jag saknar hela den delen av vårt liv. Den kreativa delen. Den del som till stor del försvann när vi sålde vårt hus. Att få idéer och kunna genomföra dem (på löpande band HAHA!) Men jag känner också en väldig spänd förväntan över vad vi ska få göra nästa gång. Och jag tror att med den resa vi nu har haft, så kommer vi att älska det ännu mer nästa gång. Uppskatta allting mer. Det är ju det som är livet. Att man lär sig av sina val.

Ha den finaste dagen vänner!

Kram
Jenny

Semester och kreativitet

Att jobba med kreativitet är speciellt. Den går liksom inte att beräkna eller stänga av. Den bara är och ger man den lite utrymme så ger den ofta massor tillbaka. Jag älskar det. 

Men nu när jag fått semester hade jag bestämt mig för att vila. Ta dagen som den kom och inte göra någonting som har med kreativitet att göra egentligen. Det fick helt enkelt bli det som skulle bli. Och jag gav mig själv ok om det inte skulle bli någonting. Men istället för vila har kroppen blivit helt galet och jag har fått en massa idéer som jag inte kan släppa taget om. Jag har ingen aning om jag ens kan komma i närheten av dem men de gnager och vill inte släppa mig. Jag gillar sånt! När en idé inte släpper taget så brukar det finnas substans, hur än galen den känns till en början. För mig var det så när jag fick en insikt om att jag nog skulle bli fotograf. Helt ärligt, det fanns inte på kartan just då för mig. Jag hade inte tänkt tanken. Eller jo, snarare tänkt den snabbt för att sedan slagit bort den så fort jag kunde. Det var bara inte möjligt.

Snart två år senare så har det ändå fungerat. Visst, det är en utmaning att bli sin egen och försöka leva på det man drömmer om, men det är också värt det! För jag kämpar hellre för något jag älskar än att gå på ett jobb där jag inte känner att livet är meningsfullt. För mig är inga pengar i världen värda det jobbet.

Jag minns så väl innan jag sade upp mig från mitt tidigare, fasta arbete och några kollegor frågade mig om vad jag hade för drömmar och vad jag skulle göra. Planen var absolut inte klar men drömmarna fanns där. Så jag svarade bara från hjärtat och tänkte mig inte så mycket för:

- Jag vill vara fri och jobba när jag har lust. 

Ok. Ni kan ju tänka er själva den minen jag fick. Herre gud! De tänkte nog psyket nästa eller nåt. Jag kan tänka mig att den meningen cirkulerade runt en del. Människan har blivit tokig! HA HA HA!

Faktum är att den formuleringen står kvar. Jag älskar att vara fri. Och jag älskar att kunna jobba när min kropp är med på noterna. Det är så min kropp vill ha det. Sedan innebär det inte att jag aldrig behöver jobba, utan att jag disponerar dagarna efter hur kropp och själ känns. Och att tempot inte blir för högt. 

Jag tänker ibland, ganska ofta efter att jag fyllde 40, att det är viktigt att ta vara på livet. Herre gud, vem har sagt att vi ska göra en massa saker som vi inte är nöjda med? Varför då i så fall? I mina tunga stunder, när allt har känts omöjligt att lösa och jag bara har velat ge upp allting, så har jag ändå alltid landat i att det inte finns någon väg tillbaka. Det är framåt man måste gå. Och det gäller att försöka vara snäll mot sig själv och hitta nya vägar och lösningar. Se möjligheter.

Vi får se vad det blir av den här semestern. Och idéerna. Nya mål. Ny riktning. Ett steg i taget.

Kram på er!

 

Nya tankar och en ny väg

Det händer väldigt mycket med mig just nu. Jag har många tankar kring vårt liv och vad som är viktigt. Jag har ju skrivit förut om hur prylar allt mer blivit en börda än något gott för mig och jag känner att livet fortsätter i den riktningen. Jag utmanar mig själv hela tiden med att fundera på "Vad är det verkligen jag behöver?"

Skrämmande nog så inser jag att man egentligen inte behöver särskilt mycket, men det finns något sorts habegär i kroppen som ändå har svårt att släppa. Mina kläder är en sån sak. Jag älskar mina kläder. Jag njuter av att titta runt bland dem och älskar i stort sett varenda plagg jag har. Och det är många. Helt sjukt många.
När vi flyttade från huset blev min mammas man alldeles chockad när han såg min hög av kläder. Jag skämdes faktiskt nästan. Jag vet ju, det är galet många! Det knäppa är att jag nästan aldrig använder dem heller. Jag jobbar hemifrån och det innebär att jag lätt skulle kunna halvera, eller typ behålla en fjärdedel av mina kläder, och ändå klara mig utan problem. Men min kropp bara stretar emot. Det här är otroligt intressant tycker jag! Vad är det som gör det här med oss?

Nu har mina tankar även börjat rulla över på vårt boende. Hur stort behöver vi? Egentligen? Vi är två personer och en katt och skulle kunna klara oss på en betydligt mindre yta om vi ville. Vi skulle kunna sälja bort mycket av våra möbler och saker och må hur bra som helst ändå. Säkert. Vi kanske till och med skulle kunna bo på hälften av vad vi har idag och ändå leva ett gott liv.
Det enda som jag egentligen saknar är ju faktiskt en trädgård. Ett ställe att vara ute på, njuta av frukt och blommor. Min man vill ha garage. Snickarbod. Förvaring för hans saker som han älskar och som tillhör hans intressen. Det är vad vi behöver.

Jag vet med mig att när jag ser ett stort, härligt, gammalt hus så tickar mitt hjärta lite extra. Men vi har gjort det. Och jag tror inte att det är den väg vi ska gå igen. För stora hus kräver mycket jobb och vi har redan gjort den resan. Jag vill ha ett enklare liv. Ett friare liv. Ett rikt liv. Lägga tid på kärleken. Familjen. Andligheten. Hälsan. Kanske skriva min bok, om den vill komma. Hur stort hus behöver man för det?

Jag har funderat på vad som skulle hända om vi verkligen gjorde slag i saken och testade ett liv där vi bodde litet och enkelt. Jag kan lova er, det utmanar mig. Rejält. Så pass mycket att jag ibland bara känner att vi måste testa. Bara för att veta.

Jag har läst om flera Feng shui konsulter som sålt allt de ägt och börjat ett nytt liv. Det kallar jag mod. På riktigt. Men ibland behöver man den där förändringen. Få starta om på nytt. Tänka i nya banor.

Någon klok person sa att de litade på ett galet infall till 100% just på grund att det inte finns någon logik i det utan bara intuition. Det gäller bara att våga lyssna. Och sedan agera.

Kram J

Rensa ditt hem och dig själv

Att flytta till lägenhet har verkligen varit en resa för mig. På så många sätt. Att flytta från 300 kvadrat och inse att vi hade saker som skulle kunna fylla tre bostäder var faktiskt en chock. Under våra visningar blev många undrade över "Var har ni all skit? Var är era skräphörn?" Vi hade inga såna. Faktiskt. Jag försöker leva som jag lär men jag vet också hur svårt det är. När vi flyttade gav vi bort 10 kartonger med bara piff och puff från loppisar, rensade i ofantliga mängder och var ändå tvungna att brutalt gå igenom allt igen när vi kom till lägenheten för att överhuvudtaget hitta fönstren.

Inom Feng shui så är faktiskt att rensa grunden. Utan rensningen så går det inte att hamna på rätt plats. För de flesta ska jag tillägga. Ytterst få kanske har så få prylar att de inte behöver det. Men jag skulle säga att de allra flesta har oerhört mycket saker. Saker som man egentligen inte alls behöver. Inte vill ha. Inte tycker om. Saker som bara har hängt med och stannar där de är för att vi inte orkar ta tag i det. Saker som proppar igen både oss själva och vårt hem. Tills vi en dag knappt kan andas och då undrar vi vad som är fel. Kanske är det stressen på jobbet?

Proppar du igen hemmet på det sättet så proppar du även igen dig själv på samma sätt. Kanske förtränger du saker som du lägger på hög i dig själv? Förmodligen skulle jag säga. Det är absolut ingen slump att ditt hem ser ut som det gör. Det är starkt sammankopplat med ditt inre. Som du mår invärtes ser hemmet ut. Om du inte aktivt gör något åt det. Och att "gömma undan" i skrubbar för att hemmet ska se fint ut funkar inte. Tyvärr. Ditt hem är en helhet. Starkt sammankopplat med dig själv.

Att slänga undan saker i skrubbar "som inte syns" är som att flytta saker från magsäcken till levern och tro att allt ska lösa sig. Det gör det inte. Ditt hem är en helhet på precis samma sätt som din kropp. Det finns ingenstans att gömma saker.

Hur gör man då? Det finns ju saker man verkligen behöver som man inte vill ha framme. Självklart. Vi kommer alltid behöva saker. Vilja ha saker. Och det är ju precis de sakerna vi ska spara! Men tricket är att se till att det verkligen handlar om måttliga mängder och att vi har en bra förvaring för dessa saker. Förvaring är A och O. Här gäller det att vara ärlig mot sig själv. Det är ju väldigt lätt att allt för många saker blir "måste" saker men det finns verkligen ett trick för att genomskåda sin prylgalenhet. När kroppen skriker nej när vi säger att "Den här ska jag sälja" då är den absolut dig kär skulle jag säga. Får du inget starkt nej utan bara ett motstånd, ja, då har du nog bara lite svårt att släppa saken. Men tro mig - livet kommer inte rasa om du lämnar den. Tvärtom. Det kommer styrka ur sånt.

Släpper du saker i ditt yttre så börjar du även släppa saker i ditt inre. Prova får du se!

Men för guds skull. Var försiktig. Lyssna på din kropp. Låt den hämta sig ibland och se till att den hela tiden hänger med. Blir det för jobbigt så låt den hämta sig ett tag. Den vet när den är redo igen. Lyssna inåt!

Saker blir allt mindre viktiga för mig. Det finns egentligen ingenting i saker som kommer att göra oss lyckligare. Tillfälligt, ja kanske. Långsiktigt nej. Det som verkligen är värt något är relationer. Hälsan. Livet. Kärleken. Framför allt den. Och friheten. Den magiska friheten.

Jag rensar igen. Och inser hur bra jag mår av det. Det är dags att se över förrådet igen. Och konstatera att det finns fler saker att släppa.

Det gäller att hitta den där balansen. I livet. I hemmet.

Kram
Jenny