Det händer så otroligt mycket med mig just nu. Det är som om allt som jag väntat på står på rad för att visa sig. Dimman har lättat. Jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna nå allt jag får till mig, men på något sätt finns en inre frid om att jag har den hjälp jag behöver och att allt löser sig.
Idag kände jag sådan tacksamhet över den hjälp jag får att tårarna började rinna. Att känna tillit till att man får hjälp av livet, och att dessutom få bevis för det, gör det hela så starkt. Någon där uppe blir glad när man skaffar sig tilliten och bara följer med, det har jag märkt.
En klok kvinna sa till mig en gång: "Jenny, sätt dig ner på en stol, sträck ut händerna och se vad livet vill lägga i dina händer. Släpp taget och se att allting ordnas åt dig". Jag hade väl inte den tillit jag behövde då för jag skrattade nästan lite åt henne och kände att det hela bara blev lustigt. Jag har alltid haft en stark känsla av att man måste vara driftig och fixa saker själv om det ska bli något. Men med det här sista året som facit inser jag med glädje att hon hade så otroligt rätt. Allt sker i rätt ordning och när tiden är inne får vi så mycket hjälp att vi inte behöver fixa något.
Jag har aldrig upplevt något liknande i mitt 38 åriga liv men en riktigt härlig känsla börjar smyga sig in och jag ser med spänning fram emot vad livet vill lägga i mina händer framöver. En sak är säker, jag kommer tacka ja.
Ha en riktigt fin dag
Kram
Jenny
Hej bästaste Jenny!
SvaraRaderaJag är så glad för dina vägar att det verkar ordna sig ttots allt!
Du skriver så otroligt klokt och med stark närhet och känsla! Beundransvärt!
Hoppas denna kommentar kommer till dig för det brukar ofta strula när jag så många gånger menat skriva några rsder åt dig!
Önskar dig allt gott!
Varm kram
Pi
Hej goa Pi! Så kul att få en kommentar från dig! Tusen tack, fina fina vän. Jag önskar dig allt gott också. Det vet du. Kram Jenny
RaderaTack snälla för att du skriver dessa rader !! Jag känner just nu att jag också är där. Jag har så svårt att släppa, men jag känner att det är bara det jag kan göra nu.
SvaraRaderaJag önskar allt det bästa för dig !!
Jättekram !
Anci
Hej Anci! Jag känner igen mig i det och det är väldigt jobbigt. Dessvärre har det inte fört med sig något gott för mig att jag inte kunnat släppa taget. Men det är något man får jobba på och en dag inser man, och känner i hela kroppen, att man bara gör det. Kroppen måste ibland kapitulera för det faktum att det är livet som bestämmer, inte vi. Fortsätt försök vännen, allt är som det ska. Kram Jenny
RaderaJag kallar det tro.
SvaraRaderaSkorpan
Ja, det kanske det är. Kram Jenny
Radera<3 det är det som är det lustiga m livet! det kan kännas att det går käpprätt... så börjar livets pinnar sakta bygga upp sig igen...låt det gå, det kommer att bli bra. kram =)
SvaraRaderaJa, man kan bli överraskad. Det är det som är det underbara med livet. Kram Jenny
RaderaHej Jenny!
SvaraRaderaJag blir så varm i hjärtat, när jag läser dina rader! Känner också igen mig i det du skriver. När jag släpper taget om oro och en ibland också en för stark inre drivkraft, så löser sig saker och ting av sig självt! Det blir kanske inte som jag tror eller vill, men det löser sig...det blir bra!
Tack för att du delar med dig!
Kram/Gunilla