När ödet slår in

 Det var inte meningen att vända er ryggen den här veckan.

Ibland, när man är uppmärksam, blir det så påtagligt att våra liv har en plan. Att saker och ting finns skrivet någonstans och att vi, vare sig vi vill det eller inte, följer den planen.
Igår var jag iväg till en grannstad för ett möte. Efteråt skulle mamma och jag gå och fika och hon valde fik. När vi skulle sätta oss hittade jag en plats nära ett stråk där människor gick och vi satte oss ner. Kort efteråt går en kille förbi och jag ser att han tittar väldigt mycket på oss. Ansiktet känns bekant och jag inser att det är någon jag inte mött på säkert 20 år. En barndomsvän till min bror. Han går förbi, tittar och fortsätter sakta förbi, precis där vi sitter. Efter bara någon sekund kommer han tillbaka och inser att det faktiskt var vi! Det blev verkligen ett kärt återseende och vi uppdaterade oss på vad vi gjorde nu och allt sånt som vi inte visste om varandra längre.
Efter en stund börjar han prata om sitt jobb och det visar sig att han är chef för ett företag som jobbar med samma saker som min man gör. Det ena leder till det andra, han undrar lite om vi kunde tänka oss flytta och bjuder in till att min man kan söka jobb hos dem, med flera olika möjligheter.
Efteråt satt jag faktiskt helt tagen. Tänk om vi inte suttit just där, på det där fiket, just då, på den platsen vid stråket. Då hade vi aldrig mötts. Nu kom han förbi, vi fick ett kärt återseende och min man fick en inbjudan till att söka jobb. Från ingenstans.
För mig är sånt här aldrig en slump. Jag tror faktiskt inte det finns någon sådan. Det ser gärna ut så, och vi säger att det är slumpen eller "bananskal", men jag tror inte att det är så. Viktiga saker i vårt liv är förutbestämda och när tiden är inne dyker de upp.
Jag vet inte vad det blir av det här. Kanske blir det något nytt, kanske inte. Vi är ganska öppna för möjligheter just nu så bara stjärnorna vet vad som händer härnäst. Men ödet jobbar för vår sak. Och för allas bästa.

Kram
Jenny