Det har varit fasligt tomt på ord den senaste tiden. Jag börjar på ett inlägg och blir liksom aldrig färdig. Sedan börjar jag om, och det blir på samma sätt igen. Tomt blad. För det är väl så livet är för mig just nu. Vi ändrar så mycket i vårt liv och det gäller bara att försöka hänga med. Acceptera allting som det är. Hujeda mig. Ibland är det inte lätt.
Jag har tänkt en del på hur viktig intuitionen är. Att man vågar följa den, även när huvudet jobbar emot. För innerst inne vet man. Man bara vet när saker känns rätt. Det är först efteråt, när huvudet försöker ta tillbaka sin plats, som tvivlen kommer. Och ju längre tiden går, desto större risk är det att huvudet sätter igång och spelar en ett spratt.
Som med alla uppgifter där vi tänjer på våra gränser går det sällan att tänka på hela bilden direkt, då är det som att ge egot och huvudet vatten på kvarn, och de hittar en miljon ursäkter att se faror och hinder. Allting blir för översvallande. För svårt. Men om man bara vågar ta ett litet steg och inte funderar så mycket på vad som krävs i nästa, då går det faktiskt mycket lättare.
Där befinner jag mig just nu. Små, små steg mot en stor förändring. En förändring som min själ har skrikit efter. En förändring som behövs. Men jag ler lite när jag tänker på hur kroppen fungerar. För den vill gärna ha det lugnt och skönt. Allt ska vara som det är. Det är kanske inte för intet som någon har myntat orden "Vi vet vad vi har, men inte vad vi får". I den frasen fastnar faktiskt förskräckligt många. Och när vi inte vågar göra förändringen på grund av rädsla för vad som blir, då har vi redan förlorat. Så jag försöker kasta mig ut mot några drömmar och faller jag platt så försökte jag. Då behöver jag inte fundera mer på det. Då vet jag. Och en sak är jag ganska säker på ändå. Att min intuition i så fall kommer leda mig in på nya vägar.
Idag vill jag hylla intuitionen. Visa min tacksamhet för den. För att den hjälper mig (och oss alla!) att hitta vår bästa väg i livet. Och om vi vågar lyssna och följa den väg som vi blir visade så hittar vi rätt till slut.
Hoppas att ni har en fin vecka vänner. Jag skickar en cyberkram så länge. Tills vi hörs igen.
Kram
Jenny
Tack för att du är åter(,känner igen "ordtorkan".) Och ännu större tack för dina tankar,
SvaraRaderadu har så rätt iallt du skriver,dom,orden, ger mej ork o energi att fortsätta på min väg....kram
"Vi vet vad vi har, men inte vad vi får" är förvisso enbart ett talesätt....ett ordspråk får du istället här av mig; "Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"
SvaraRaderaLycka o välgång önskar jag dig!
Skorpan