Förverkliga drömmen

Mina tavlor har påmint mig om att jag ska gå min väg.

Jag har haft en dröm i väldigt många år nu. Ända sedan jag hittade min kreativa ådra och jag insåg att jag är en skapande själ. Och ingenting annat. Den där drömmen har bestått i att jag, en dag, ska kunna leva på mitt skapande. Vad det skapandet skulle innehålla har varierat med åren. Jag har ju läst till inredare och är certifierad Feng shui konsult och har med åren också gått en rad andra kortare kurser i både det ena och andra. Som jag innerst inne känt att jag en dag kanske skulle behöva. Men jag har hela tiden landat i min inredning och mitt skrivande. Att en dag få försöka göra mitt yttersta för att kunna leva på just det.

Men som för många andra har fegheten tagit över. Kravet på garanti. Tajming. Kanske bristen på mod. Bristen på tillit till mig själv och vad jag egentligen klarar av.

Så när jag inte tog några steg så ryckte ödet in (som det ofta gör) när man känner sin brinnande lust. Jag fick en chans. Ett kvitto. Och fråga mig inte hur det gick till. Men det hände.

Jag lovade mig själv i det tysta, att om jag fick ett kvitto (från någon som jag ansåg kunde övertyga mitt inre jag att klarar jag detta så räcker jag till) så skulle jag förverkliga den här drömmen. Hur rädd jag än var.
Det gick faktiskt, märkligt nog, inte länge, så kom det där kvittot. Och jag kan inte se det som något annat än att det faktiskt är meningen.

Så det som, för ganska precis ett år sedan, var en insikt ute i min gunga på entrébron, är verklighet ett år senare.  Jag har startat mitt eget företag som fotograf och stylist. Jag kommer att samarbeta med Eija på Norrfrid och vi kommer att göra inredningsreportage för olika tidningar. En svindlande tanke för mig, jag lovar. En underbart, svindlande tanke.

Jag har släppt mina skyddsnät och kastar mig rakt ut mot min dröm. Och jag har ingen aning om hur det kommer att gå. Men jag har bestämt mig för att när jag blir gammal ska jag inte behöva fundera på om jag skulle klarat det eller inte. Då ska jag veta. Och förhoppningsvis titta tillbaka med glädje på att jag tog det här steget och att det förändrade mitt liv. För alltid.

Jag känner mig oerhört tacksam och ödmjuk inför det faktum att jag nu kommer att få göra det jag drömde om. Skapa, fota och skriva. Jag kanske en dag till och med får lämna in den där boken jag har velat skriva i hela mitt liv. Vem vet? För vet ni, nu finns det inget mer att vänta på. Bara hoppa rakt ut och hänga med.

Och där var den. Min hemlighet.

Så om ni vet om några fina ställen som ni tror skulle passa för våra reportage, tveka inte att maila mig eller Eija, på jennyshemochharmoni@gmail.com eller norrfrid@hotmail.com så kanske det blir er vi besöker framöver.

Kram
Jenny