Väntan, övertalningen och kaffesoffan

Nu har jag skrivit så många inlägg och inga blir publicerade. Alltså vilken bloggare jag har blivit! Det är lite lågläge på inredning i vårt hem och då faller det sig inte lika lätt att få till blogginläggen heller.

Men, det är en hel del saker som hänger i luften just nu. Vi går i väntan och har gjort det ganska länge. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att den här väntan snart ska vara över. Men jag har ju ett förfärligt dåligt tålamod, och jag gissar att det är därför vi hela tiden väntar på allting.

Det bästa är inte att skynda på saker har jag lärt mig. Man behöver verkligen vänta in rätt tid så att saker får ske när det är tänkt. Förr om åren hade jag förfärligt svårt med detta, att bara släppa taget och inte göra någonting, eller åtminstone inte göra mer än vad jag kunde för stunden, men idag har jag lärt mig av flera läxor att det aldrig blir bra att "puscha" fram svar och händelser. Släpp det! Eller låt det åtminstone vara. Så det är vad jag försöker göra just nu.

Är saker menade att ske, så tror jag att de på något sätt sker också. I annat fall kan det finnas en annan lösning. Men jag vet också av hela mitt hjärta hur svårt det kan vara att vänta på detta "menade".

Jag ser i alla fall fram emot lite mer vårvärme och mindre blåst så att vi kan njuta av en kopp kaffe på balkongen. För vi har snart en ny möbel där. Så här lät det tidigare i vår:

Jag: "Du, jag kom på att det här lilla, runda fällbordet av trä som är rätt slitet, det skulle vara fint att fixa till och ställa på balkongen"
Maken: "Ja, det kanske det skulle"
Jag: "För det behövs ju ett bord där. Du skulle ju kunna skrapa det, jag menar färgen ramlar ju nästan bort av sig själv, och sedan skulle det kunna få lite ny färg?"
Maken: "Mmmm"
Jag: "Sedan skulle det ju vara ganska fint att få upp ett balkongskydd på sidan för att minska insynen där. Du skulle ju kunna snickra ett i gammelstil så skulle vi kunna sitta där ute i vår och njuta?."
Maken: "Ja,  men då måste vi köpa in lite material." *ser hur han tänker febrilt*
Jag: "Jamen det fixar vi" *stort leende* (1-0 till mig!)
Jag: "Jag skulle kunna tänka mig att ha en platsbyggd soffa i gammelstil på ena sidan balkongen, där solen är på kvällen. Hur skönt vore inte det med en kopp kaffe? Den skulle ju du slänga ihop i ett nafs. Vad tror du om det?
Maken: *tystnad*

Nu står det en soffa i garaget. På tork efter flera lager linoljefärg. Och jag tror till och med att maken blev riktigt nöjd med hur han fick till den. Men jag inser en sak. Det är nog inte så lätt att vara gift med mig. För idéerna vill liksom aldrig sluta komma.

Vi behöver nog ett hus snart. Så enkelt är det.

Kram
Jenny