Vårt liv är en berg och dalbana just nu. Herre gud. Att det skulle vara så här jobbigt att leta hus hade jag totalt glömt. Men när jag tänker efter vilken vånda det var när vi hittade "vårt" hus förra gången så är det nog inte så stor skillnad. Det är bara det att man glömmer så mycket på 13 år.
Jag trodde faktiskt att vi var något på kroken ett tag men det visade sig att det ändå inte var rätt ställe. Och min intuition är helt galen ibland. Galen på ett bra och klokt sätt, men svår att förstå. Min hjärna vill ofta förstå varför jag gör mina val (typiskt Egot!) medan mitt hjärta och min intuition bara ger mig ett ja eller nej. Med det här huset fick jag ett klart nej direkt. Och något sa mig att det var vattnet som störde mig. Jag förstod inte varför. Men tror ni att jag lyssnade? Icke. Eller jo, till en början. Sedan började tvivlen smyga sig på och vi fick åka dit igen. Det resulterade i samma nej och ett besked om att vattnet innehöll ecolibakterier. Tänk att det ska vara så svårt att tro på sig själv ibland? Ett nej, verkar inte räcka för mig. Mitt ego vill helst ha 20 nej innan det kan nöja sig. Ett kvitto på att det aldrig(!!!) är bra att tänka när man gör val. Intuitionen tar in så mycket mer information än vi kan tänka ut och säger den nej, så är det bästa valet ett nej. Det finns faktiskt ingen tvekan om det.
Hur som helst. Vi är på ruta ett. Utan hus. Utan en plan. Och om ärligheten ska fram så känner jag mig mer förvirrad än någonsin.
Samtidigt är det väl de här stunderna man ska njuta av. Att allt kan faktiskt hända. Och vi är fria att hoppa på vilket tåg som helst. Rätt tåg behöver bara dyka upp så kan vi lämna perrongen och prova lyckan. Härligt. Läskigt. Allt på en gång. Det viktiga är som vanligt att inte deppa ihop utan att tänka positivt och se möjligheter. Allt hänger på hur man tänker. Och blir säkert därefter också.
Och så var det bilderna. Så rackarns svårt det var att få till dem.
Ha en fin dag!
Kram
Jenny
Så härligt med så tydlig vägledning tänker jag...när ni hittar det rätta huset kommer du känna att det var värt att vänta på, det kommer, men vi glömmer ibland att vi faktiskt inte behöver veta när & vart utan bara följa med så blir det bäst.
SvaraRaderaJag har fått var med om en resa alldeles just som kantats av många års tvivel & funderingar men livet tog beslut till mig utan att jag ens behövde vara delaktig, det skötte sig själv och till det bästa är jag övertygad om så nu väntar jag med spänning på vad mer som står i beredskap!
Kram från Anna V
Du är så klok Anna! Det är ju så livet jobbar och det går allra bäst om man inte lägger sig i utan reagerar utefter det som händer i livet. Inte min styrka alla gånger. Men jag ska bättra mig! Från och med nu är det vila som gäller och vänta in vad livet tänker visa oss. Tack för dina kloka tankar! Kram Jenny
RaderaIbland (oftast!) är det resan som är själva målet:) Du får gärna berätta lite om vad du/ni söker...är det rätt hus eller kanske rätt läge? Är det stadsnära eller på landsbygden? Pendelavstånd eller inte? Spännande att följa er resa! All lycka!
SvaraRaderaSkorpan
Det är så sant! Det är både och :) När helheten stämmer så säger hjärtat ja. Dit har vi inte kommit än. Jag kan inte säga med säkerhet vad det blir. Men gärna mer lantligt och drömmen vore att få bo nära vatten. Sedan vart det här stället ligger har jag ingen aning om. Tack snälla! <3 Kram Jenny
RaderaIbland kan man älska ihjäl ett projekt och tänka för mycket, jobba för hårt. Släpp det ett par dagar, helt - och det löser sig självt. Brukar fungera så... : )
SvaraRaderaSå sant! Tack. Kram!
RaderaVa modig du är som följer magkänslan så! ✨ Inspirerande. Ni kommer att hitta något väldigt vackert som känns bra för er tror jag! Ibland kan jag tycka att det är svårt att följa den där känslan, när vet man att det är helt rätt? Jag tror jag aldrig riktigt har känt så, utan bara följt med när något har känts rätt så bra. Kan man försöka känna av för mycket? Kram till dig!
SvaraRaderaAtt höra sin egen röst är ren övning. För det man måste göra är att få all tankar att tystna! Tankarna ger inte svaret utan det gör kroppen. Jag brukar ofta få ett ganska snabbt ja eller nej. En känsla. Det sedan där modet kommer in. Att våga lyssna och följa det svaret. Kram!
Radera