Cancer, val och positiva tankar

Det är verkligen midvinter. Mörkare än så här blir det inte och i mörkret lyser alla ljus från stjärnor och ljusslingor och skapar en känsla av att mörkret inte är så farligt ändå. Någon klok person har sagt att mörkret behövs för att vi ska kunna uppskatta ljuset. Vi behöver balansen mellan det ljusa och mörka för att må bra. Det här stämmer så bra i inredning, men även i livet i stort. Ibland kan jag förundras över vad som kan komma ur mörkret och tystnaden. De rikedomar som dyker upp ur det man minst anar. Ingenting är helt mörkt eller ljust heller. Det finns alltid något som är mörkt i det ljusa och tvärtom.

I november konstaterades att jag hade cancer. Äggstockscancer. Man hade hittat det tidigt och såg ingen spridning så min prognos var ändå god. Men ändå. Cancer. Och cytostatikabehandling. Jag minns den helgen när vi fick beskedet. Det blev verkligen mörkt i mitt sinne. Min bonuspappa hade presis gått igenom ett drygt år av helvete med sin cancer och bara tanken att behöva klara av någon liknande fick mig att känna att jag ville strunta i alltihop. Men han sa till mig:
 "Jenny, tyck inte synd om dig själv."
Jag gick och gick den helgen, för att på något sätt försöka få ut den hemska energi som ville bosätta sig i mig. En känsla av total skräck och tomhet på samma gång.  Alla andra runtomkring mig bröt ihop och jag kände att jag hamnat i en svindel där allt runtom mig var i vacuum.

Några dagar senare startade min behandling.

Nu i skrivande stund väntar jag på att göra min tredje behandling och jag förundras över hur mycket vi klarar när vi måste. När allt ställs på sin spets. För min del har det gått riktigt bra. Visst, man mår inte bra av den här behandlingen, men man mår inte heller apdåligt hela tiden, om man har tur. Framför allt har jag lyckats hålla fokus på det goda som trots allt ändå faktiskt finns och det har aldrig varit tydligare för mig hur mycket tankar spelar roll i vårt liv och hur stora val vi har i vardagen att välja att se på livet ur en positiv eller negativ synvinkel.

Jag tror verkligen, av hela mitt hjärta, att det är jätteviktigt att tänka positivt. När kroppen ska göra ditt livs jobb så måste den få hjälp av att sinnet jobbar med. Att sinnet ser framstegen, fokuserar på det som går bra och ser möjligheterna. Så det är precis vad jag försöker göra.

Att tappa håret är ett sånt exempel. Innan cancern fick jag ångest av att tänka på att tappa håret. Det †illhör ju ens identitet och jag kände skräck över hur jag skulle känna inför att se mig själv utan. Jag var rädd för att jag inte skulle tycka om vad jag såg. Men jag bestämde mig för skala av håret eftersom skräcken att sitta med hårtussar i handen var större. Så dagen kom när jag kände att det var dags och maken hjälpte mig. Istället för att jag blev förtvivlad så kände jag en jättehäftig känsla. Herre gud. Jag har inte haft kort hår sedan jag föddes och än mindre haft skalat hår. Men det som kom fram visade mer min själ tyckte jag, det finns inte längre något som döljer den helt enkelt, och jag känner faktiskt bara spänd förväntan över att jag nu fått chansen att testa olika korta frisyrer när håret ska växa ut igen. Det hade jag ju aldrig vågat om inte cancer tvingat mig! Tänk om jag hittar drömfrisyren på vägen? Då hade jag i så fall aldrig hittat den om jag inte fått den här chansen.

Vi kan välja. Att fokusera på sånt som är spännande. Sånt som fungerar bra. Sånt som vi kan vara tacksamma för.  För mig har det blivit ännu tydligare efter mitt cancerbesked.

Jag tänker också allt oftare på vad min bonuspappa sa till mig. Tyck inte synd om dig själv. Så rätt han hade. Och vilken negativ spiral han besparade mig. I mitt fall kände jag att jag aldrig kan klaga på det jag får gå igenom på grund av hans resa. Den har helt enkelt varit så mycket värre på alla plan och jag har aldrig hört honom klaga.

Om allt går bra för mig så har jag fyra behandlingar kvar. Och den tiden tänker jag ta vara på. Vem har sagt att man ska slänga bort tiden bara för att man har cancer? Du orkar kanske inte ta dig ur soffan vissa dagar, men du kan läsa en bok, eller förkovra dig i något som du tycker är intressant, och hålla fokus på något som utvecklar dig istället för att ligga och tänka på hur kroppen känns. Så det gör jag.

Sluta tänk på vad som hindrar dig. Det kommer att göra så stor skillnad i ditt liv. För när vi är positiva så öppnar sig nya möjligheter och allt det goda får ringar på vattnet. Jag gillar verkligen det. Att det goda sprider sig. Och jag har lovat mig själv att om jag överlever detta ska jag ge tillbaka på något sätt. Jag vet inte alls hur. Men jag hittar något sätt.
Om vi bara har varandra och hälsan så har vi det vi behöver. Tänk på det!

Stor Jul och nyårs kram

Jenny