onsdag 13 januari 2016

Tankar kring landet vs stan

Så var 2016 här. Ett nytt år. Ett nytt blad.

Jag har ganska många tankar som cirkulerar just nu. Många handlar om vårt boende, våra val. Jag funderar lite kring hur jag skulle trivas med att bo på landet. Man kan väl tänka att det kanske jag skulle ha funderat på lite tidigare, och tro mig, det har jag också.

Jag har egentligen aldrig varit någon skogsmänniska som har trivts på landet. Kanske just på grund av att jag bodde så när jag var liten och på just den platsen otrivdes jag något oerhört. Det var en plats där energin var väldigt dålig och sedan dess har landet förknippats med dålig energi för mig. Omedvetet givetvis.  När jag var yngre ville jag helst bo i en större stad, just på grund av mina gamla känslor, men med åren har jag mer och mer insett var min själ hör hemma. Här.

För mig har känslan av landet också ofta förknippats med någon sorts isolering. Och eftersom jag är en person som inte är särskilt social av mig, så har jag känt att det kanske skulle kännas för isolerat att bo på landet. Tankarna har snurrat. Men faktum är att när jag nu bor mitt i stan, ser folk överallt och har alla möjligheter till att göra saker som anses sociala, så känner jag mig totalt isolerad ändå. För att bo i lägenhet har verkligen sina fördelar om man vill ha ett enkelt liv, men det krävs alltid en anledning för att ta sig ut. Och jag saknar verkligen att göra saker utan en anledning. Att bara lukta på en blomma bara för att den råkar vara bredvid mig. Att kunna gå ut och bara lyssna, på tystnaden eller på fåglar som visar att livet är rätt bra. Att andas in den energi som naturen har skapat och som är så fulländad att jag aldrig själv skulle kunna skapa något liknande. Att kanske plötsligt hitta material som får mig kreativ och gör att jag vill skapa något nytt i mitt hem eller min trädgård.

Så efter mitt resonemang med mig själv börjar jag ifrågasätta om mina tankar verkligen stämmer. Blir man så isolerad av att inte ha en stad nära? Eller kan det till och med vara så att när man bor på landet och väl är i stan så uppskattar man det mer? Kan det vara så att jag gör fler sociala saker om det är så att jag inte bara behöver sätta ut näsan för att göra dem? Och vad kan ett liv på landet ge mig som jag inte känner att jag får uppleva i stan?

Jag ska ärligt erkänna, både för mig själv och för er andra, att de platser som jag numera trivs bäst på, och som får min själ att sjunga, inte är i stan. De finns på landet. Just på grund av tystnaden, vackra vyer, friden, naturen och möjligheterna.

Ibland förstår man inte själv vad som är ens bästa. Man har en bild av vem man är och vad som är bra men magen säger något helt annat. Det är lätt att gamla rädslor börjar spöka, och när rädsla och oro slår till, så hör man inte sin egen magkänsla. Det är i de lägena som jag brukar använda mig av universum. Jag lägger saker i universums händer, och väntar in svaret. Universum visar alltid vägen, de styr av mig om jag går åt fel håll, och hjälper mig på traven om jag ska fortsätta. Räcker inte den förvissningen så brukar jag be om hjälp också. Tex, säga att om det här inte är det bästa för mig, snälla visa mig vägen då. Ibland har saker bara ändrats sig efter det.

Det känns bra att skriva några rader. För när saker är skrivna är de ibland lättare att förstå tycker jag. Det gäller att ständigt möta sina rädslor. Och ta emot sina tankar med acceptans och nyfikenhet. Det är min nya strategi. För 2016.


10 kommentarer:

  1. Hei, og Godt Nytt År!

    Spennende tanker du skriver om. Og så fin tilnærming til dette med å søke råd og veiledning ved å stille seg åpen for det som "bare hender".

    Ha en fin januar!

    Mvh HildeSu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Desamma till dig HildeSu❤️ Det krävs en del mod att luta sig mot tillit, men det känns bra när man vågar. Kram Jenny

      Radera
  2. Hej,

    Intressant inlägg! Känner igen känslorna. Jag är född och uppvuxen på en liten ort i Dalarna och flyttade till Stockholm när jag var i tidig tjugoårsålder för att jobba som flygvärdinna. Sedan bott med familj och mina barn i stora städer som Tokyo, Washington DC, Tampa, och San Diego. Jag älskar pulsen i stan men desto äldre jag blev ju mer ville jag åt landsbygden, sjöarna, ängarna, skogsstigarna, ren luft, egen trädgård, svamp- och bärplockning...Ja, livskvalitet helt enkelt. Om man skapar sin egen lilla bubbla på landet och sedan reser mycket och syresätter livet med lite stadsliv då och då så går det jättebra att bo på landet. Men vi är alla olika. I min värld så känns det bra att ha landet som en bas varifrån jag hela tiden utgår till andra äventyr när andan faller på.

    Lycka till i dina val!

    Mvh,

    Anneli i Dalarna

    SvaraRadera
  3. Tack Anneli för dina tankar! Det är så intressant att höra någon annans reflektioner kring sina tankar. Jag blev så glad när jag läste din kommentar, för någonstans bekräftar den det svar jag har fått inombords också. Tack! Kram Jenny

    SvaraRadera
  4. Jag har alltid varit sån som vill ut bland folk...pga uppvuxen i liten stad där det bara är folk i farten när det händer något speciellt vissa tidpunkter under året! Har bott i 2 andra delar av landet och trivts där också och jag älskar att åka till storstäder! Jag vill nog ha lugnt omkring mig men ändå inte ha föör långt till en stad!...Jag bor ju faktiskt i en lugn del av stan..nästan utanför men ändå inte...och har också funderat på hur det skulle va att bo på landet! Jag tror jag skulle trivas utmärkt där också...det kanske skulle bli desto roligare att ta sig för något inne i stan då. Det jag tycker är så praktiskt nu och lättsamt är att om jag vill ta en fika så tar det bara 20 min att gå till fiket men skulle jag bo utanför så kanske det skulle ta samma tid att ta bilen och det funkar ju också! :) Tror jag skulle älska landet å det tror jag du skulle göra också! Tänk så fritt! Man uppskattar ju dessutom saker på ett helt annat sätt i nuvarande ålder än när man var tonåring och det skulle hända nåt hela tiden!:) Blir spännande att se var ni hamnar i alla fall! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju verkligen positiva sidor både med att bo på landet och att bo i stan. Det gäller väl att hitta sin väg antar jag. Kram

      Radera
  5. Kan bara sammanfatta ditt inlägg ned ett enda ord; INSIKT
    Som boende på landet, född och uppvuxen på landet kan jag bara intyga att isoleringen (som många hakar upp sig på) är precis lika stor- om inte större-i en stad. Ett hus på landet med trädgård till ger inte bara en plats för rekreation utan även en plats för kreativitet, gemenskap och skapande.
    Vare sig man har barn och/eller djur så är landet en underbar plats att växa
    på. De "problem" som uppstår bottnar ofta i planeringen, det finns sällan kvällsöppna butiker när godissuget sätter in, kaffet eller toapapperet plötsligt tar slut:) På landet är det glest mellan husen men närmare mellan folks hjärtan! Här hjälps man åt, på gott och ont håller man reda på
    varandra! Välkommen ut på vischan:)
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! :) Det finns väldigt många fördomar om lansbygden kan jag känna och jag försöker själv sticka hål på mina egna. Jag har ingen aning om hur jag kommer att trivas på landet men jag vet att jag måste prova för att ta reda på det. Och jag tror att det blir bra. Tack för att du vill dela med dig! Kram Jenny

      Radera
  6. Jag känner igen mycket av det du skriver om. Mest det som är om att inte förstå ens eget bästa. Jag hör inte heller riktigt de svar jag får...
    Jag hoppas att du kommer att hitta hem, var det nu än är, under 2016.

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
    Svar
    1. När tankarna tar över för mycket så är det svårt att höra sig själv. Det gäller att sluta tänka och istället vara uppmärksam på sin kropp, "infall" som man får, idéer som plötsligt dyker upp från ingenstans och kanske inte ha så många förväntningar heller. Svaren kommer ju sällan när man väntar på dem. Magkänslan är väldigt rak och diskuterar inte. Den ger dig ett ja eller nej på direkten. Det som händer sedan är att huvudet tar över och försöker ge dig argument. Oftast emot! Hjärtat är orädd och tycker bara, JA!! Så kuuul! :) DET gör vi ;) Om du släpper taget och låter saker komma till dig så får du dina svar, det är jag helt säker på. Tiden ska vara rätt också! Stor KRAM Jenny

      Radera