Tillit till livet

Det händer så otroligt mycket med mig just nu. Det är som om allt som jag väntat på står på rad för att visa sig. Dimman har lättat. Jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna nå allt jag får till mig, men på något sätt finns en inre frid om att jag har den hjälp jag behöver och att allt löser sig.
Idag kände jag sådan tacksamhet över den hjälp jag får att tårarna började rinna. Att känna tillit till att man får hjälp av livet, och att dessutom få bevis för det, gör det hela så starkt. Någon där uppe blir glad när man skaffar sig tilliten och bara följer med, det har jag märkt.

En klok kvinna sa till mig en gång: "Jenny, sätt dig ner på en stol, sträck ut händerna och se vad livet vill lägga i dina händer. Släpp taget och se att allting ordnas åt dig". Jag hade väl inte den tillit jag behövde då för jag skrattade nästan lite åt henne och kände att det hela bara blev lustigt. Jag har alltid haft en stark känsla av att man måste vara driftig och fixa saker själv om det ska bli något. Men med det här sista året som facit inser jag med glädje att hon hade så otroligt rätt. Allt sker i rätt ordning och när tiden är inne får vi så mycket hjälp att vi inte behöver fixa något.

Jag har aldrig upplevt något liknande i mitt 38 åriga liv men en riktigt härlig känsla börjar smyga sig in och jag ser med spänning fram emot vad livet vill lägga i mina händer framöver. En sak är säker, jag kommer tacka ja.

Ha en riktigt fin dag
Kram
Jenny

Rensning pågår

Jag behöver verkligen ta lite nya bilder här hemifrån. Men just nu ser jag inte bilderna, om ni förstår vad jag menar. I perioder, när jag är kreativ, kan jag se bilder överallt, men just nu går väl all energi och kraft åt till annat. Jag får bjuda på gamla bilder. Det får bli så.

Jag håller på att rensa ur skåp och saker. Hösten står alltid för nystart för mig och det ska bli riktigt skönt att rensa ut lite och göra plats. Egentligen skulle jag vilja göra en riktigt brutal utrensning men jag tror det får bli lightversionen ändå. Det skulle ju se lite roligt ut om det blev tomt här hemma *fniss*

Jag måste avsluta det här inlägget med så bra ord från William Shakespeare:

"Ingenting är i sig själv varken gott eller ont - det är tanken som bestämmer vilket det är".

Ha en fin dag!

Kram

Tack!

Ja, hörrni. Tack för er fina respons på mina inlägg. Jag har fått ett starkt behov av att vara ärlig och skriva från hjärtat. Även om det ibland blir personligt och visar mina allra svagaste sidor. No more secrets. Ibland kan bloggvärlden vara en värld som lever sitt eget liv. Vi ser bara det vi vill se, vi visar det vi vill visa, och det kan skapa ångest och få oss att tvivla på att vi verkligen räcker till. Ofta har såna bilder ingenting med verkligheten att göra. Åtminstone inget med helheten att göra.
Jag tror att vi behöver sänka kraven på oss själva och då kan sanningen verkligen vara en lättnad. Så är det i alla fall för mig. Sedan är väl sanningen relativ också, men det ämnet lämnar jag idag.

Vi har alla våra saker att jobba med och jag är verkligen inget undantag, men det viktigaste är att vi lär oss på vägen, inte hur hårt vi måste jobba för att nå dit vi ska. Hur hårt vi måste jobba handlar ofta om hur väl vi lyssnar. Jag har väl inte varit så bra på den punkten helt enkelt. Det bästa är att man alltid kan bli bättre och att det inte är för sent.

Ibland känner jag att jag skulle vilja säga som Malin Berghagen sa om sin yoga. "Jag skulle vilja mediterifiera hela världen" (hon sa yogifiera). Om vi grundade oss själva lite mer, tog oss tid att hitta vår inre kärna, så skulle livet bli betydligt enklare och vi skulle sprida bättre energi omkring oss. Inom Feng shuin säger man ju att när det är lätt så är det rätt. Att det går lätt är en tydligt tecken på att man är på rätt spår. Det försöker jag tänka på.

För mig är kampen över och livet får bli som det vill. Jag har äntligen lyssnat.

Tack för att ni vill dela med er av era erfarenheter här i kommentarsfältet. Det uppskattar jag verkligen.

Ha en fantastiskt helg!

Stor KRAM
Jenny

Let it be

Jag har tänkt skriva om det hela sommaren. Det här med tankens kraft. På gott och ont. För den är stark och påverkar vårt liv och sinne på tok för mycket för att det ska vara bra för oss.

Att hela tiden använda tanken som instrument gör att man lätt ältar saker, spekulerar och hela tiden jobbar kring en teori kring hur allting är. Man tappar kontakten med här och nu. Faktum är att sanningen ibland kan ligga väldigt långt ifrån det huvudet vill skapa. Det är så lätt att snurra till det när man använder tanken. Den trivs nämligen inte i här och nu. Tankens kraft, ja den är stark. Visst kan vi vända den rätt också och den kan ge oss ett lyft, men ofta skymmer tanken den djupa känsla som vi istället behöver lyssna på, som finns inom oss, här och nu.

Av en slump slog jag på tv:n igår ikväll och hörde Beatles underbara låt spelas och när jag satt där hörde jag den på ett nytt sätt. Precis som om det var första gången. Jag har nog aldrig hört låtens budskap förut.

Let it be, let it be, let it be, let i be. Speaking words of wisdom, let it be.

Jag kände att den låten summerade så bra vad jag kommit fram till under mitt utvecklingsår som jag har haft. Det viktigaste jag har lärt mig det senaste året är att allt är som det ska vara och att det inte är någon mening att kämpa emot vad livet vill. Det viktigaste som vi kan göra för att saker ska bli som de ska, är just det - Let it be.

Det är när man kämpar emot eller kämpar för mycket, som ingenting blir rätt. Det är som om livet ställer sig på tvären och strejkar när vi inte följer den väg som livet vill ge oss. Livet vet vilken ordning som är bäst för oss och om vi stör den ordningen, blir det inte bra. Vår uppgift är att agera på det livet ger oss, inte att försöka styra.

För mig har det varit oerhört svårt att nå den här insikten med tanke på vår kamp med barnlösheten. En ultimat utmaning där livet styr. Att få ett barn. Hur jag än har kämpat så har livet kämpat emot. Det är som om livet har sagt till mig gång på gång, Let it be, men jag har vägrat att lyssna i rädsla för att en dag sitta där utan den familj som jag så länge hoppats på och längtat efter. I grund och botten handlar det om tillit. Tillit till att allt ordnar sig om man släpper taget. Tillit till att allt är som det ska vara. Just nu. Tillit till att om det bästa för mig är att bli utan barn, så kommer jag att överleva det. Tillit till att det finns någonting som hjälper mig framåt. Och så acceptans. Acceptans att vi är precis där vi ska vara. Acceptans att det är ok. Känner ni lugnet?

Jag önskar att jag kunde dela den här känslan som jag har fått genom den här insikten. Men jag förstår också att det inte går. Åtminstone inte med alla. Vi är alla olika och på olika ställen på vår resa. Jag vet inte vad jag ska kalla den. Känslan alltså. Kanske är det början till frid, jag vet faktiskt inte. Hur som helst, är man inte mottaglig och redo för ett budskap, så tar man det inte. Det vet jag. Men jag säger det ändå bara för att jag älskar den här insikten så mycket och för att jag är otroligt tacksam för det jag har fått lära mig.

Låt ditt huvud vila. Let it be. Allt är redan precis som det ska vara.

Kram
Jenny

Husnörd

 Favoritkoppar av Monica Johansson från Julias vita drömmar.

Den här veckan måste vara rekordsnabb. Redan torsdag. Jag försöker vara i nuet allt jag kan, men det går snabbt som attan ändå.

Ikväll är det dags för Ernst igen. Jag bara älskar den här omgången. Vilket hus *suckar* Maken sa, redan när han såg det orenoverat, att han skulle kunna flytta in där och jag var nog beredd att hålla med *fniss* Är man nördig så är man ;) Jag kommer sitta bänkad ikväll, hur kommer ni göra?

Dags för att ta tag i en ny, härlig dag.

Kram
Jenny

Fynd från helgen

 

 Randigt vävt sparlakan och örngott med monogram.

Det är alltid lika vemodigt när semestern är slut. Det känns inte ens som någon tröst att det regnar idag och att jag känner att semestern verkligen varit påfyllande och bra. Det känns tomt och tyst utan maken. Men man brukar vänja sig och om vi skulle vara lediga jämt, då skulle ju inte känslan vara densamma över att vara ledig. Allt är som det ska vara.

Vi fyllde helgen med auktioner för att klämma ut det sista av ledigheten och några fina fynd blev det! :) Det märks verkligen att trenden har vänt igen och det är sånt som är så häftigt tycker jag. Det som är dyrt ena året, är nästan gratis nästa. Man kanske ska tacka trenderna för det? :)

Igår lyckades jag ropa hem lite fint linne igen. Linne är aldrig riktigt billigt men jag kan tycka det är värt att lägga lite extra pengar på det. Det är verkligen extra känsla när man vet att ägarinnan vävt det själv och lagt ner timmar för att få till dessa vackra skapelser. Jag förundras över hur de jobbade förr. Tänk att kunna väva så fina saker, vad skulle sånt kosta idag? Själ och hjärta är ordet. Det var man bra på förr.

Hoppas att ni har en fin måndag framför er. Själv har jag en del att ta tag i idag så det är bara att sätta igång. Nu kör vi.

Kram

Jenny

Mjuka former

Solen och värmen har kommit tillbaka till oss och då blir det inte många minuter vid datorn. Försöker suga i mig allt vad sommaren har att ge just nu.

Jag brukar förespråka att man ska försöka följa naturen när man skapar trädgård och undvika raka linjer eftersom det sällan känns harmoniskt. Naturen skulle inte skapa en rak linje av sig själv. Det är människans påfund. Jag vet inte varför vi gör det men ibland tror jag att vi känner någon sorts trygghet i att saker ska vara raka, trots att det förmodligen är tvärtom.

Ifjol byggde maken en liten vedbod och ett "dass" för vår soptunna och då ville jag försöka få bort känslan av dess raka väggar genom att skapa en rund form av sten utanför. Vi tog bara stenar som vi hade och som ni ser är det inte perfekt på något sätt, men känslan infann sig. När vi sedan gjorde cirkeln på tomten blev känslan ännu mjukare, känner ni?

Hoppas ni har det skönt i sommarsverige! Nu ska jag njuta av mina sista lediga dagar så får vi höras sedan.

Kram

Jenny