Nya insikter, acceptans och snart sommar

 Vi började med hallen för att få in energi.

Bloggen och jag har inte synkat den här våren. Men jag är långt ifrån redo att ge upp för jag vet att en dag kommer jag igång igen. På allvar. Men just nu låter jag det vara som det är. Jag skriver när lusten faller på.
Det har hänt en del sedan jag skrev sist. Vi har inte hittat något hus men acceptansen har plötsligt börjat lägga sig till rätta och vi har börjat renovera i lägenheten. Ni som följer mig på instagram vet ju det redan. Det har varit otroligt välgörande att få göra den här renoveringen. Om inte annat har vi börjat känna igen oss själva. I glädjen. Vi älskar att skapa. Var vi än bor.

Så just nu jobbar min kropp ganska mycket på kreativa lösningar för olika rum i lägenheten. En fantastisk känsla som jag inte trodde skulle kunna komma. Men jag har börjat förstå vad hela den här förändringen handlat om. Och det är acceptans. En ren och skär övning i acceptans.


Maken sa något klokt till mig som har hjälpt mig på vägen. Han påminde mig om hur jag kände när vi flyttade in i huset, som då var mest ett vrak och som var så långt ifrån drömmen att jag grät mig till sömns på kvällarna, han sa: "Det spelar ju liksom ingen roll var man bor egentligen, för det tar ju sin tid att göra det till sitt. Huset var ju ingen dröm när vi flyttade dit heller".

Jag har inte tänkt på det förut, att det verkligen är så var man än bor. Och att jämföra en lite ledsen lägenhet som inte fått en hjälpande hand på länge, med ett hus som man lagt ner hela sin själ i, i många år, är ju rätt dömt att misslyckas. Det är ju klart att lägenheten skulle förlora, hur vi än gjorde.
Men makens ord har verkligen fått mig att tänka annorlunda och jag inser nu att jag vill se framåt. Vi klarar att bo här tills vårt nya ställe dyker upp. Det vet jag nu.

Och jag ska göra som universum vill. Jag ska inte jaga. För när det är meningen så kommer vårt ställe, det är jag ganska säker på. Tills dess ska jag skapa av ren glädje i den här lägenheten. Och njuta av varje sekund.

Kram
Jenny