Tankar kring sommaren

Ni är så söta. Som tittar in här trots min obefintliga uppdatering. Jag vet inte varför inte orden räcker till här. Det finns mycket att säga men ibland kommer inte orden ut. Sommaren har varit mycket märklig. Ovanlig. Jobbig ibland. Jag saknar vårt liv i huset och att sitta inne i en lägenhet sommartid har gjort det än mer påtagligt. Vi är inga lägenhetsmänniskor. Men det finns fördelar också. För ett enklare liv får man leta efter.

Vad har hänt då? Jo, vi har tittat på flera hus. Det har vi. Men min mage skriker konstant, bestämt nej.  Det finns hus jag vill ha. Tyvärr vill ägarna inte sälja. Så just nu känns det som om vi är en cykel som vi själva inte kan ta oss ur. Ingen trevlig känsla alls. Det måste finnas en mening med allt det här och jag försöker vara så positiv jag kan och inse att snart kommer en möjlighet att dyka upp. Det sker sällan när man vill det själv. Och jag har världsdåligt tålamod. Jag vet det.

Som jag har berättat på instagram har även en familjemedlem fått cancer och även det har lagt ett mörker över den här sommaren. Men jag ber av hela mitt hjärta. Varje dag. För alla som har den hemska sjukdomen. Kämpa på. Ge inte upp. Låt den inte vinna.

Så finns det ljuspunkter. Maken. Katten. Och mitt jobb. Vi har även renoverat lite till i lägenheten. Vardagsrum. Arbetsrum. Några rum återstår. Det finns att göra här för att öka trivseln. Men emellanåt finns inte kraften att lägga ner på något som man ändå vill flytta ifrån.

Livet är märkligt. Oförutsägbart. Ena dagen är livet på ett sätt. Nästa dag kan det vara helt annorlunda. Vi vet ingenting. Och när man har varit med om några stora kriser, händelser eller annat i livet, så inser man det ännu mer. Vi vet verkligen ingenting.

Ta vara på livet. Gör de där sakerna som du funderar på. För vilken dag som helst kan dina förutsättningar ändras och då kan det vara för sent.

Kram
Jenny