tisdag 25 februari 2014

Zooombie

Vila i skuggan.

Vi har fått vår igen. Typ 100 veckor för tidigt. Jag är lite rädd att bli lurad och snart ha -25 grader igen, men det är svårt att inte njuta av att det droppar från taket och att solen skiner från sin allra bästa sida. Jag brukar inte bli vårtrött men jag känner mig som en levande zombie just nu. Det känns inte som om jag kan sova tillräckligt någonsin. Men det finns en bov till, förutom våren. Vår lilla kattegos har inga problem att väcka matte 03.15 och både vilja gå ut och få sällskap när hon ska äta. Och hon är tjurig. Ni förstår nog inte ens hur tjurig. Att vinna en kamp mot henne tar timmar. Men man förlåter lätt, det är det som är grejen. Hon sover ju hela dagarna och bryr sig inte särskilt mycket om att matte ser dubbelt. Hon behöver bara få som hon vill.

Jag försöker meditera mig i fas. Det är enda räddningen. För jag hinner inte sova mer än jag gör. Det är mycket nu. När sommaren kommer ska jag sitta i min favoritgunga och meditera. Längtar så.

Kram
Jenny

3 kommentarer:

  1. Åh så tärande att inte få sova! Men er kattfröken verkar ju hur go som helst så jag kan förstå att man förlåter.. :) hoppas att du snart får lite tid över så du kan få sova, och kom ihåg att ibland är det värt att lägga sig en stund, man blir ju mer effektiv som utvilad..
    Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Hihi...bestämda damen! :) Förstår att du är trött!...Tror jag har himla tur med min Signe för hon kräver aldrig att få gå ut på natten, å inte tidigt på morgonen heller..hon anpassar sig men har hon hört väckaren så kommer hon och väcker oxå! :) Ibland när man precis vaknat så vill hon ha sällskap till lådan däremot!..tokfian där...
    Jag tror inte vi får så mycket bakslag ändå på vintern...blir det minus så tror jag inte det blir så mycket minus..det verkar va för sent för det!..det lär nog variera vädret här in i det sista men vintern har vi nog sett allt av..blötsnö lär det väl komma men det försvinner ju snabbt!..
    Hoppas vi får sol snart igen för idag var det fööör grått och trist! :) kram

    SvaraRadera
  3. Å, haha. Jag känner igen det där!
    Helst ska man komma med upp, byta mat och vatten i skålarna. Sedan sätter hon sig inte ner förrän man har kliat henne vid svansroten. Sedan ska man stå och titta på medan hon äter. Gör man inte det så går hon och hämtar en igen. Och sedan ska man öppna dörren ut åt henne, så att hon kan stå och väga i dörröppningen om huruvida hon ska gå ut eller inte...
    Min kattflicka Selma fyller 18 i april, så det där händer inte numer. Nu hoppar hon upp och lägger sig hos min mor. Selma bor hos mina föräldrar. Vill inte ta med henne till stan...Skog och gräsmattor ska hon få ha - även om hon bara går runt garaget en sväng, så ska möjligheten finnas!
    Varma kramar!

    SvaraRadera