tisdag 11 mars 2014

Tankar

 Juni 2013.

Mitt huvud har varit proppfullt i flera veckor. Massor av tankar om olika saker i mitt liv snurrar. Det känns som om det betas av ju längre tiden går. Jag väntar, tar emot och avslutar. Det har varit ett sånt år och det verkar fortsätta.
Ännu en kämpare som jag har kontakt med har blivit gravid. Jag väntar ännu en som jag vet kommer lyckas när som helst. Min magkänsla har skvallrat. Jag unnar dem verkligen det. Det måste kännas overkligt. Själv får jag hänvisa till vår melodifestivalvinnare. Undo my sad. Det är det som gäller nu.
Den här veckan fyller jag 39 år. Helst skulle jag vilja gömma mig, försvinna. Glömma. Men jag ska göra tårta och försöka fira. Jag måste tänka positivt. Se ljust.
Tänk att livet kan vara så här. Mörkt och ljust om vartannat. Kanske till och med på samma dag. Det är lite märkligt och är det som fashinerar mig mest. Man vet aldrig någonting.
Jag ska verkligen inte klaga på mitt liv nu. I jämförelse var jag har varit så är det fantastiskt. Men det finns ett tomt hål. Jag önskar jag kunde fylla det.

Kram


8 kommentarer:

  1. Jag känner med dig, och har mejlat dig...
    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  2. Jenny! Det går inte att ta miste om vad du längtar allra mest efter och det finns nog inga ord som hjälper. Ord - välmenande ord hjälper oss att förstå med intellektet, men de lindrar inte sorgen. Du är klok och insiktsfull och du känner och upplever. Var nära dina känslor, låt det bölja fram och tillbaka. Jag beundrar dig och tack för att du delar med dig av glädje och av sorg.
    Kram, Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det är väl svårt att dölja :) Tack fina du! Kram Jenny

      Radera
  3. Vill ge dig en stor varm kram på födelsedagen, även om du inte känner för att fira, så finns vi som vill fira dig för att du finns! Jag brukar inte vara så intresserad av att fira mina födelsedagar, men som någon sa, vad är alternativet till att inte fylla år? Att man inte finns längre, och det lät ju mindre trevligt.

    KRAM!
    Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK! Nä, du har faktiskt helt rätt! Jag ska tänka på det imorgon :) Kraam!

      Radera
  4. Förstår att det måste kännas jobbigt när andra lyckas och inte ni och din sorg har inget med att göra att du inte unnar andra det som du så gärna vill ha själv. Låt känslorna komma och gå, man måste få sörja ibland lika mycket som man måste få glädjas ibland.
    Ta hand om dig!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det går verkligen upp och ner. Fast ändå ständigt närvarande. Tack desamma! Kram Jenny

      Radera