söndag 20 oktober 2013

Tankar kring något perfekt

 Vår vedspis - älskar den!

Jag jobbar på att utvecklas just nu. Och när man gör det och lär sig nya saker, så är det lätt att se sina brister också. Men det är väl det som är utveckling?  Det som jag inte såg förut, blir jag smärtsamt påmind om nu *skratt* Jag har alltid haft höga krav på mig själv och vill gärna kunna en sak innan jag börjar. Jag börjar sakta men säkert sudda bort det från mig själv. Det är ok att vara ny faktiskt. Det är ok att göra en massa fel också, eftersom det är av dem man utvecklas och lär sig. Det är skönt att sänka kraven lite. Allt behöver inte vara blodigt allvar hela tiden. Världen rasar liksom inte. Det viktiga är bara att fortsätta utvecklas, lära sig på vägen och försöka tänka att allt är som det ska. Jag är helt enkelt där jag är och det som är mindre bra idag, är säkert bättre framöver. Ju mer man övar, desto bättre blir man ju faktiskt. Och att bli perfekt och göra allt rätt, kanske inte är målet? Det finns något dött över att vara perfekt tycker jag. Det är ofta bristerna som ger karaktären och det unika hos människor och det är tillsammans med brister som helheten blir som bäst. Det är min känsla.

Nog skrivet för idag tror jag. Nu väntar lite middag :)

Ha en fin söndag kväll.

Kram
Jenny


13 kommentarer:

  1. Jag är precis på samma resa. Ena sidan smärtsamt, läskigt och mycket tårar. Andra sidan finns lättnad, skratt, glädje och mod.
    Men visst är det värt alla steg?
    Kram Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle inte vilja byta bort mina erfarenheter för allt i världen. Gamlare och klokare heter det ju ;) Kram Jenny

      Radera
  2. Förstår att du älskar er vedspis, den är underbar! Vi håller på med projekt vedspis här hemma och kan inte bestämma oss för om vi ska lägga tid och kraft på att koppla in den, eller bara ha den till lyst. :) känner igen mig så i det du skriver! Visst är det så, varför ska man vara så perfekt hela tiden, så mycket mer intressant att vara mänsklig. :) trevlig kväll!
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad spännande! Det är verkligen mysigt med vedspisar. De är ju verkligen funktionella. Perfekt när strömmen går ;) Ha en fin dag! Kram Jenny

      Radera
  3. Det är inte det perfekta målet som är målet utan vägen dit. brukar jag tänka. Vad vore vi utan våra erfarenheter. Gör ont ibland, lite läskigt däremellan men det är också mycket roligt som dyker upp efter vägen. Om inte annat så är det roligt efter ett tag när man fått distans. Fast visst finns det dar när man tror att alla andra är perfekta.
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka ord! Det gäller att påminna sig hela tiden. Kram Jenny

      Radera
  4. Helt rätt !! Jag är också en sån som vill kunna allt innan jag ens lärt mig..livrädd för att göra fel..men det är nog för att jag de senaste åren jobbat som chef åt stora koncerner som krävt så oerhört mycket även fast jag var helt ny..nu har jag hoppat av den karusellen, och jag arbetar varje dag med mig själv att tänka om, inte stressa och att det verkligen inte gör något om jag gör fel, det går att rätta till om jag gör ett fel !! Jag har ju nyss bytt jobb och jobbar åt en fantastiskt fin chef nu..äntligen mår jag bra...Kraaam Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi verkar vara många som tänker så. Skönt att du hittat vägen för att få balans i ditt liv! Jobbet är verkligen en viktig del i vårt mående. Kram!!

      Radera
  5. Jag känner så igen mig i det du skriver...mitt drivna jag tackade ja till en chefstjänst och det har varit tufft eftersom jag ville att allt skulle bli så bra direkt utan att kunna det jag hade framför mig.
    Nu lyckades jag bra just på jobbet men det hade hellre fått ta längre tid och en del hade jag gjort väldigt annorlunda kan jag säga!
    Jag är den typen som börjar svettas & må illa bara av tanken på att inte ha gjort allt jag kunnat och helst lite till i nästan allt jag företar mig...
    Som tur är har jag kommit till många insikter som gör gott i livet och just nu kämpar jag varje dag med att våga prioritera mig själv & familjen för att skapa balans mellan ett fantastiskt roligt men krävande jobb & livet.
    Jag har stannat hemma nu några dagar för att bara vara, det är ett stort steg.

    Kram Anna V

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man mår inte så bra av att alltid behöva prestera på topp. På något sätt är det ett väldigt dränerande sätt att leva kan jag känna. Vi är alla människor och gör fel titt som tätt och jag tror att om vi lyckas slappna av och inse att det inte är hela världen så mår vi mycket bättre. Men att lära sig och utvecklas är en resa. Vår resa! Kram Jenny

      Radera
  6. Så kloka ord och tankar. Har sedan barnsben alltid satt en press på mig själv att leva och göra saker så perfekt som jag haft möjlighet att göra. Var sällan helt nöjd. Jobbade alltid lite extra för att minimera "felen". Jobb, kalas, hemmet osv. JA visst vart det fint och bra. Jag tyckte det var så roligt att få bekräftelse och beröm. Jag höjde ribban högre och högre!
    Men.....efter 1 1/2 års sjukskrivning för utmattningsdep. och hjärtinfarkt på det förstår jag att priset vart för högt.
    Nu tar jag det som det kommer och är nöjd med livet och känner en sådan frihet över att kunna njuta av livet och det vackra här och nu. I motsats till förr då jag hela tiden stressade för nästa projekt.
    Må gott, njut i stunden och lev gott/ den föredetta perfektionisten
    Kram Lena

    SvaraRadera
  7. Kloka ord om något som jag också kämpar med. Börjar bli bättre på att prioritera saker att må bra av än att prioritera ett perfekt yttre. Jag vill gärna göra saker perfekt, men ibland måste man tänka att "good is enough"!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Hej Jenny!

    Du skriver så klokt och du ger inte bara ljuvliga inredningstips o drömmar men du ger många tankevärda tankar! Perfekt är nog lite kallt o tråkigt, vägen dit är mest rolig o givande!

    Önskar dig en dig en fin o mysig dag!
    Kram
    Pi

    SvaraRadera