torsdag 19 december 2013

Granen står så grann...

 Jag är kär i vår gran.
....i stugan.
Äntligen har vi fått hem vår gran! Och jag måste erkänna. Jag är kär.
Jag vet inte hur man kan bli lycklig av en gran, men så är det. Löjligt lycklig. Kanske har jag ärvt det av min morfar. Jag har fått berättat för mig att han älskade granar. Han kunde leta granar i flera dagar inför jul och helst ville han se ut dem långt innan säsongen började. Att ha en perfekt gran var hans höjdpunkt och viktigaste uppgift på jul. Han borrade till och med hål i granen för att fylla på med extra grenar så att den skulle bli perfekt tät. För mig är det här lyckoruset en ny upplevelse. Jag visste inte att jag älskade granar så mycket. Men jag älskar att få göra fint. Och en vacker gran gör jobbet själv.

Det är precis sånt som ger god energi. Varje gång du ser en sak som du gillar, så förhöjs energin eftersom du känner positivitet och tänker positiva tankar. När du håller din energi positiv, så sprider du det i ditt hem.

Ha en skön torsdag!
Kram
Jenny



9 kommentarer:

  1. Jättefin gran, förstår att du är kär! Jag är också kär i våra granar, sitter och bara stirrar på dem. Lite meditation, sådär. Underbart!

    Barrig kram,
    Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns fler alltså :) En riktigt vacker gran gör gott för själen. Kram Jenny

      Radera
  2. Wow, vilken fantastisk gran! Känns verkligen disney-perfekt! Underbar! Jättefint pyntat runtom oxå! Vår gran hänger än så länge upp och ner ute i ett träd och ska slussas in i garaget innan intagning! :)
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog den finaste vi någonsin haft. Lycka! :) Kram Jenny

      Radera
  3. Vilka vackra, harmoniska samt varma julbilder du bjuder på! Fantastisk gran! Må så gott!

    SvaraRadera
  4. Underbar gran och ja nu vänder ljuset snart! Önskar dig all lycka och en härlig jul. Apropå förra inlägget vill jag passa på och berätta om min allra närmaste väninna som förblev barnlös i tolv år. Så tog de till slut beslutet att adoptera och alla inre spänningar släppte. När det äntligen var dags att åka och hämta knytet blev hon sjuk. Väl på sjukhuset konstaterade man att "sjukdomen" var en graviditet! Två år senare kom barn nr 2:) Ge inte upp hoppet! Tänker på Dig!
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir både tårögd och ryser när jag läser din kommentar. Vilken fantastisk gåva det måste ha varit för henne. Det är nog inte alls ovanligt att det låser sig för oss som inte lyckas. Man blir djupt olycklig och det sätter sina spår. Tack för din hoppingivande kommentar. Den behövde jag. Kram Jenny

      Radera
  5. Men så ljuvlig! Jag har knapp sett en liknade tror jag.
    Den här helgen blir det massor med mys, pyssla med lite av varje, vila, äta gott, 40-års fika hos min syster och glögg på kvällen.

    Kram från Anna V

    SvaraRadera