Tack, fina vänner. För era uppmuntrade ord och era erfarenheter. Jag vet att jag inte är ensam. Men ofta känner jag mig så. Ibland är saknaden oändlig. Men livet är som det är. Och snart kan jag inte göra mer. Inte mer än att acceptera vår lott. Och hitta en ny väg. För även om man inte tror det så kommer man till en punkt när man måste ge upp. Men frågan slutar aldrig komma. Varför?
Idag startar jag veckan med en fantastisk låt från Zara Larsson. Carry you on.
Imorgon blir det inredning igen.
Ha en fin måndag!
Kram
Jenny
Hej fina Jenny! Lena här om du minns mig från Af. Jag vet precis vad du menar. Har själv varit där, men för drygt 30 år sedan landade en underbar liten dotter till oss och idag är jag en lycklig mormor till hennes 4 åriga dotter. Vi valde ett liv med barn (2) och har aldrig ångrat det. Den kärlek man får och känner kan aldrig bli större till ett biologiskt barn. Kram
SvaraRaderaHej Lena! Vad roligt att du tittar in här hos mig :) Det låter helt underbart att det blev så bra för er trots kampen innan. Det värmer verkligen i hjärtat. Stor varm kram Jenny
Radera