Ödet

De allra största insikterna och lösningarna kommer alltid till mig överraskande. Från ingenstans kan det kännas som. Som en blixt från en klar himmel.
Jag har gått och funderat på en lösning som vi har behövt i cirka ett halvår men den har inte velat visa sig. Det har känts omöjligt, nästan hopplöst, att hitta den där lösningen. Så i vintras gav jag mer eller mindre upp och tänkte att det nog inte kunde vara rätt väg. Men för några veckor sedan kom tankarna tillbaka och som det är med frön som verkligen har grund, så släpper de inte taget om en.
Om man använder tankar för mycket så låser man sig lätt. Man kanske har önskningar hur saker och ting ska bli, vad man vill ha eller vad man vill göra, och om lösningen inte är exakt som man tänkt sig, kan man lätt missa den rätta vägen. Det har jag erfarit många gånger. Vägen har blivit extra lång för mig på grund av ett sånt beteende. Men när man vågar släppa kontrollen och taget lite, så kan de mest fantastiska lösningarna bara dyka upp, som till och med kan vara bättre än det man först tänkte sig.

En sådan lösning dök helt plötsligt upp för mig idag. Bara sådär. Den kräver en massa mod, tajming, och en jäkla bonntur, men är det meningen så kan det faktiskt finnas en lösning på det jag funderat så länge på. Och det skulle kunna bli så bra. Tricket är att våga släppa taget lite. Inse att det finns guidning som vi inte styr över. Saker sker när det är meningen. Det kanske inte ens har med tur att göra. Utan med ödet.

Ha en fin helg vänner.

Kram
Jenny